Ny skräck när gamla sanningar dör

BOKSERIE. Swedish Zombies bokserie ”Den nya skräcken” speglar en värld där gamla legender och sanningar är på väg bort men förvirringen inför tillvaron består, skriver Pål Eggert.

Förlaget Swedish Zombie beskriver sin bokserie “Den nya skräcken” som “En modern skräck med nutida fasor”. Men är den så ny och modern? Hittills har tre böcker pulicerats: “Rött Universum” av Frida Windelhed, “Köttmarknad” av Erik Odeldahl och Fredrik Stennek samt “Slaktmarker” av Jenny Lundin. Det rör sig om tre kortare romaner på dryga hundra sidor vars omslag är målade i en röd ton.

Titlarna anspelar på kött och blod och det före kommer verkligen mycket kroppslighet i böckerna. Kroppar som slits itu, genomgår plågsamma förvandlingar, misshandlas eller dödas. En del gör en dikotomisk uppställning av kroppsskräck mot psykologisk skräck som ofta uppfattas som finare och mer raffinerad. Vilket kanske inte är så konstigt. Kroppsskräck kommer nog lite för nära med tanke på hur motsägelsefull vår relation till kroppen är i en tillvaro med ständiga tips om dieter, anabolamissbruk, fillers i fittläpparna, silikoninjektioner i pungen, anusblekningar och hollywoodstjärnornas obligatoriska träningsorgier. Vi ska vara frigjorda och bekväma i oss själva – när vi väl är perfekta. Vi tränar och bantar och larvar oss, och intalar oss att vi gör det för vår egen skull. Vi bryr oss minsann inte om vad andra tycker om oss. Samtidigt skriker vårt beteende ut att vi gör det. Klart man måste distansera sig från böcker där kroppar och klor löper amok bland kött och blod.

När jag läser ”Rött Universum” av Frida Wendelhed kommer jag att tänka på Sara Stridsberg som, när hon är som bäst, förmedlar en text som klibbar och luktar sött och unket. Här är Windelhed: ”Hon gick runt, runt under den frätande vita solen och försökte känna. Ett lager svett, ett lager hud, inuti bara hunger. Hennes kläder var för varma, för svarta, lämnade svart ludd i armhålorna och knävecken. Den tredje dagen upptäckte hon soleksem på bröstet och på utsidan av armarna. Små kliande knottror. Hon kom på sig själv med att smälla på klådan när den plötsligt blossade upp, som om hon försökte fånga ett krypande flygfä.” Men till skillnad från exempelvis ”Kärlekens Antarktis” så svävar inte Siri i ”Rött Universum” omkring som en ande och betraktar sin död och sitt liv på avstånd. Siri är mitt i det, liksom Manfred i ”Slaktmarker” och dörrvakterna/klubbesökarna i ”Köttmarknad”. De ligger på slaktbordet eller står över det med höjda kötthammare.

Till skillnad från Stridsbergs svävande ande som analyserar och funderar över det som varit från ett avstånd är huvudpersonerna i ”Den nya skräcken” ofta oförstående inför vad som händer. Manfred i ”Slaktmarker” är kanske det tydligaste exemplet på detta när det han blir vittne till ett mord i tunnelbanan och sedan får skickat till sig en film där han själv knuffar ner offret på spåren. Även i ”Köttmarknad” irrar exempelvis Bella omkring i danshavet utan att hitta de hon letar efter eller förstå vad hon ser: ”Det är svårt att se i halvmörkret, men många i folkhavet har de där äckliga psoriasisutslagen på kroppen. Nu när hon är uppmärksam på det ser hon fler som står och kliar sig ogenerat på alla möjliga ställen, medan de dansar, krökar, skrattar.”

Det är ett slags uppdatering av gamla tiders djävulskontrakt

Författarna skildrar i många fall en närmast klaustrofobiskt liten krets av människor som gradvis närmar sig overklighetens fasansfulla centrum. Windelhed skriver om en några människor som delar snarlika övernaturliga upplevelser och låter den karismatiska Bönsyrsan styra dem. Manfred i ”Slaktmarker” är en ängslig förlorare som erbjuds en karriärstege av en liten flock finanslejon som leder ner till den ena surrealistiska överträdelsen efter den andra. Personerna i ”Köttmarknad” befinner sig i en klubblokal som närmast slukar dem.

Alla måste offra något för att något för att uppnå sina mål i böckerna och priset är som regel högt. Det är ett slags uppdatering av gamla tiders djävulskontrakt men själen som förverkas till helvetet har bytts ut mot med psykologiska och sociala beståndsdelar, som psykisk hälsa eller integritet. I Windelheds ”Rött Universum” måste huvudpersonerna offra ”Det enda vi har kvar sedan vi berövats allt annat”, som Bönsyrsan uttrycker det. I tur och ordning offrar de sin kropp, framtid, integritet eller kontroll. De måste också fundera ut hur de ska göra för att offra dessa i flesta fall abstrakta värden vilket i sin tur ställer frågor kring vad de betyder för oss och hur de tar sig uttryck i våra liv. I ”Köttmarknad” offrar ägarna till klubben människor på ett sätt som inte är ovanligt i skräcksammanhang men när de av misstag övergöder monstret drabbas de själva. I ”Slaktmarker” ger Manfred upp sig själv och låter sig ledas av de främmande väsen som ska hjälpa honom att klättra i karriären. Val för val ger han upp sitt självbestämmande, sin integritet. Han träffar även en annan person som varit tvungen att offra sig själv på ett mer konkret vis: ”Den [kroppen] var täckt av sår. Färska som vätskade, varade. Glänste i det gula ljuset som prydnader. De äldre som var täckta av skorpor och de gamla, som var ärr. Knöliga delar där huden läkt snett, blivit tjock, skrovlig. Ärr som fått nya skador, blivit nya ärr. Ingen del av huden var orörd. Skadorna låg i härvor, som ett trassel. Långa streck i alla riktningar. Som revor, piskrapp. Färgskiftningarna, ärrbildningen; det var som huden levde men inte som hud utan som något annat, något som inte längre tillhörde det mänskliga.”

De som ska hjälpa Manfred i hans karriär är inte själva mänskliga. En av dem säger till honom: ”Jag ser ut som jag alltid gör, och det har ingenting alls med hur ni ser ut att göra. Det finns inget som liknar mig i din förståelse av världen. Du formar bilden av mig som människa. Din bild av verkligheten är inte sann.” I alla tre böckerna möter människorna främmande varelser som förändrar dem och deras värld och i samtliga fall är varelserna gåtfulla och okända. Det rör sig inte om några änglar eller demoner vars namn man kan finna i Bibeln, Salomos Nyckel eller Necronomicon, utan om främmande varelser som alltid funnits men som bara kommer i sporadisk kontakt med människorna.

Klättringen på karriärstegen går neråt mot mörkret istället för uppåt mot ljuset.

Människan vill inte ha några vita fläckar, varken på den yttre eller inre kartan. Vi strävar hela tiden efter ett begripliggörande av världen och hemfaller hellre åt konspirationsteorier, extremism eller skygglappar av konventioner för att slippa konfronteras med vita fläckar. Människorna i böckerna saknar referensramar för varelserna de möter. Varelserna är fruktansvärda spetälskevita fläckar som visar på en annan, mycket större värld där enskilda människor krymper till leksaker. Vita fläckar som drar människorna till sig och när de färgas röda finner sig människorna fångade i något som är mycket större, mycket mäktigare än dem själva. Offren och invigningen i en värld större än den som är synlig för vanliga människor för tankarna till religionens värld. Men i religionerna rör det sig om epifani, en förening eller kontakt med en högre gudom, ofta genom asketism eller goda gärningar. Även Nirvana är något som uppnås genom att frigöra sig från det materiellas begär. I ”Den nya skräcken” handlar det istället om ett medvetandegörande om kroppen och det kroppsliga och en förvandling av det till oigenkännlighet. Förvandlingen frigör det monstruösa i människan och leder till olika typer av överträdelser. Istället för att skåda himlens mirakel, fingret som skriver lagens bokstäver i stentavlorna, suddas det mänskliga dna:et ut och ritas om. I konfrontationen med det övernaturliga begår människorna en exkremental gnosis. Klättringen på karriärstegen går neråt mot mörkret istället för uppåt mot ljuset.

”Den nya skräcken” speglar en värld där gamla legender och sanningar är på väg bort men förvirringen inför tillvaron består. Gudarna har dött och det enda som återstår är att känna sig fram längs de egna gränserna och försöka vidga dem.