ROMAN. Elisabeth Brännström har läst Christoffer Carlssons nya roman i Hallandssviten – ”En liten droppe blod” – med viss behållning, vad gäller spänningen, men tycker inte att den är lika övertygande som de föregående delarna.
En liten droppe blod av Christoffer Carlsson
Albert Bonniers förlag
En fredag i mars 2023 sitter en ensam författare, en av huvudkaraktärerna i Christoffer Carlssons senaste roman En liten droppe blod, och sliter med ett försenat manus i ett hus ute på den halländska landsbygden.
Författaren, som länge bott i Stockholm, har efter en skilsmässa återvänt till sin gamla hemort Marbäck, inte långt från Halmstad, där han planerar att skriva och vila upp sina nerver. Allt har dock inte gått riktigt som han tänkt sig. Skrivandet går trögt och landsbygden har visat sig vara betydligt mer våldsam och fylld av faror än han minns den.
Just den här fredagen ska dessutom hans syn på världen komma att förändras för alltid och leda in honom på en resa i tiden, till en plats där ingenting är vad det på ytan ser ut att vara.
Allting börjar med att Johan Oskarsson, en äldre vän och författarkollega som han inte hört av på många år, hittas hängd i matsalen på ett mindre pensionat inte långt från Marbäck. Johan förmodas ha begått självmord, men Författaren vars misstankar väckts av ett kryptiskt meddelande på Johans dator, börjar i stället utan mycket hjälp från ortens polis, en gammal bekant, Vidar Jörgensson, i stället att söka efter en mördare.
Jakten på en förmodad gärningsman leder Författaren vidare till den gamla, en gång mycket kända författarinnan Ingrid Klinga, som han själv en gång i tiden intervjuat. En kvinna som Johan försökt skriva en biografi om innan han hittades hängd på pensionatet. När Ingrid Klinga på sin dödsbädd anklagar Författaren för att vilja avslöja henne väcks hans intresse på allvar och sökandet efter ett av hennes försvunna manuskript inkluderas i hans alltmer intensiva efterforskningar.
Ganska snart börjar Författaren förstå att allt inte står rätt till i Ingrids Klingas förflutna och hans försök att reda ut den härva som uppstått runt henne tar honom via Johans kvarlämnade papper bakåt i tiden till Ingrids korta tid som student i femtiotalets Uppsala.
Från den här punkten tar berättelsen om Ingrids liv över som romanens kärnberättelse. Det som följer är en spionhistoria fylld av agenter och hemligstämplade dokument som byter händer, tjänster som byts mot gentjänster och individer som är beredda att göra vad som helst för att nå sina mål.
”En liten droppe blod” är den fjärde romanen i Christoffer Carlssons hyllade Hallandssvit, och handlingen får liksom i de tidigare tre delarna utspela sig på olika tidsplan mot en fond av händelser som påverkat det svenska samhället.
Den enda skillnaden är att Christoffer Carlsson nu valt att placera huvuddelen av sin historia en bra bit utanför Halland och förlägga den till ett decennium längre tillbaka i tiden än åttio- och- nittiotalen.
Den här differensen känns emellertid som lite av ett problem då Christoffer Carlsson inte verkar känna sig särskilt hemma med vare sig tiden, platsen eller karaktärerna. Skildringen är som vanligt fylld av tidsmarkörer, men gestaltningen av livet i Uppsala både över och under den respektabla folkhemsytan, liknar mest en deckare av Maria Lang och Ingrid Klinga och kretsen runt henne har drag av marionettdockor.
Visst, delar av den här romanen är spännande nog, men den fina gestaltningen av den halländska miljön och av de psykologiskt trovärdiga, känslomässigt närvarande karaktärerna från ”Järtecken” (2019), ”Brinn mig en sol” (2021) och ”Levande och döda” (2023) lyser tyvärr med sin frånvaro. Jag saknade dem och hoppas att de återvänder i nästa roman.
elisabeth.brannstrom@opulens.se
