LYRIK. De stilistiska greppen är ganska små och precisa och språket är genomgående kristallklart, skriver Thomas Almqvist om Mickaela Perssons debutdiktsamling.
En adept till mästaren av schack gör en inre färd i Sibirien
av Mickaela Persson
Bokförlaget Faethon
Mickaela Persson föddes 1995 och växte upp i Stockholm, där hon fortfarande bor. Den aktuella boken är hennes debutdiktsamling och hon hämtar sin inspiration ur Almåsa havshotell i Västerhaninge, ur delikatessbutiken på S:t Eriksgatan och ur lesbiska kärleksromaner från 1930-talet. Hon skriver även visor och är kyrkosångerska.
Ett diktjag är på resa mot en älskad kvinna i ett disigt och rökfyllt Sibirien. På samma gång verkar samma diktjag sitta böjt över ett schackbräde på Almåsa havshotell. Det finns en avsiktlig tveksamhet eller dubbelhet här, som fascinerar mig – jag gillar verkligen det raffinerade upplägget av diktsamlingen. Är kvinnan en eller flera, alla eller ingen? Dikterna är fyllda av dofter, smaker och färger i en diktsamling, där drömmarna känns fantastiska och mycket konkreta. Dikterna är gärna berättande men framför allt välskrivna och välformulerade med ett utsökt och väldigt spännande bildspråk.
Persson rör sig ganska hemvant genom tajgan i Sibirien och hon skildrar också Moskva, S:t Petersburg, Irkutsk och bad i Bajkalsjön. Den älskade heter Oksana ibland och ibland något helt annat. För mig är det en samling heta dikter om kärlek och dikter som gör mig varm om hjärtat:
Vi sitter i hotellsoffan.
Känslan är varm av svarta vinbär.
Tanken mjuk som luften i en rökbastu.
Bakom mina porösa åderhinnor finns tid.
Jag är en åratalsskog av myrsyra,
rysk vallört och finkelolja.
Ramlar in i dig ständigt.
Krockar med dina mjuka bröst.
Glider in i dina kolmilor
av kattguld, rök och mörker.
De stilistiska greppen är ganska små och precisa och språket är genomgående kristallklart. Här finns ändå dunkla drivkrafter, som tar människorna i besittning. Innehållet kan vara mångbottnat och här finns också flera svårtolkade tomrum. Persson söker sig djupt in i själens register, när hon skildrar en längtan och en åtrå med nästan osentimental saklighet. Bilden av diktjaget blir på en gång både hemlighetsfull och tydlig. Här finns en hel del lösa trådar att reda ut, men man hoppas hela tiden på ett lyckligt slut. Men vad är då ett lyckligt slut? Här finns både psykologisk blick och empati, stor skönhet och intensiv charm.
TIDVATTENBLOMMA
Jag vill gå in med dig i ett tidvatten
av nyårsafton och gyllene chiffong.
Sjunka i läpparnas insida
av pianofärgad sankmark.
Känna din mun öppnas
som en mörk tidvattenblomma av vådeld.
Diktsamlingens sista dikt avslutas med raden: ”Jag går dit du går.” Perssons bok känns som en rättfram och uppriktig diktsamling och en ytterst lovande debut. Hon är värd all uppmärksamhet hon kan få.
thomas@opulensforlag.se
