Mary Wollstonecraft – en feministisk förgrundsgestalt

CORONAOMLÄSNINGEN. Carsten Palmer Schale gör en omläsning av en feministisk klassiker. Det handlar om Mary Wollstonecraft.

Mary Wollstonecraft. Blotta namnet får mig att rysa. Hon är, menar jag, en av världshistoriens största, och modigaste, filosofer och skribenter. Hon levde dessutom under en tid – andra halvan av 1700-talet – när också så mycket inträffade: den amerikanska revolutionen, den franska revolutionen och mycket av den brittiska filosofins stora idéutvecklingar. Hon var samtida med Kant, Hume, Payne, Dr Samuel Johnsson, Goodwin och Franklin. Hon pendlade mellan London och Paris. Hon umgicks i de allra främsta intellektuella kretsarna. Hennes tankar om kvinnlig utbildning och kvinnlig sexuell frigörelse är ännu idag aktuella.

Det går med andra ord en röd tråd från henne över de (övriga) feministiska aktivisternas pionjärverksamhet via 1800-talets stora och likasinnade – också exempelvis Bremer, rösträttsförespråkarna i västvärlden, Wägner etcetera fram till idag. Hennes klarsyn är enligt mitt förmenande större än det som hände efter 1970-talet. Hon är en feministisk ikon, som dessutom inte drog sig för att kritisera det sorgliga faktum att åtskilliga legitima revolutioner ju tyvärr så ofta utvecklas till korrupta diktaturer. Intressant för mig personligen är, dessutom, att hon med stor sannolikhet, under sin svenska resa i mitten av 1790-talet, rent konkret bars iland på Onsalalandet av en av mina egna förfäder, sjökaptenen, kustövervakaren, fyrvaktmästaren etcetera Gunnar Schale. Dock tyckte hon inte om Göteborg, och knappast heller så mycket Stockholm. Hursomhelst är hon en förgrundsgestalt inom feminismen ännu idag.

Just det: ännu idag. När så mycket inom feminismen, enligt mitt förmenande, kan te sig så obegripligt för många. Finge jag välja mellan Butler och Wollstonecraft väljer jag sålunda den senare.

Den feministiska författaren Mary Wollstonecraft föddes den 27 april 1759 i Spitalfields, London. Hennes far var missbrukare och förslösade sin betydande förmögenhet på en rad misslyckade satsningar inom jordbruket. Orolig för sin fars handlingar och av hennes mors död 1780 gav sig Wollstonecraft ut för att förtjäna sitt eget levebröd. År 1784 etablerade Mary, hennes syster Eliza och hennes bästa vän, Fanny, en skola i Newington Green. Från sina erfarenheter av undervisning, skrev Wollstonecraft broschyren Tankar om utbildning av döttrar (1787).

När hennes vän Fanny dog 1785 fick Wollstonecraft en position som guvernant för familjen Kings-borough i Irland. Under sin tid där, för att sörja och återhämta sig, fann hon så småningom att hon inte var lämpad för hushållsarbete. Tre år senare återvände hon till London och blev översättare och rådgivare till Joseph Johnson, en känd utgivare av radikala texter. När Johnson lanserade Analytical Review 1788 blev Mary en regelbunden bidragsgivare. Inom fyra år publicerade hon sitt mest kända verk, A Vindication of the Rights of Woman (Till försvar för kvinnans rättigheter, 1792).

I verket avskyr hon tydligt rådande föreställningar om att kvinnor är hjälplösa utsmyckningar av ett hushåll. Istället påstår hon att samhället föder “mjuka inhemska sällar” och att en begränsad tillvaro gör kvinnor frustrerade och förvandlar dem till tyranner över sina barn och tjänare. Nyckeln, påstår hon, är utbildningsreformer, som ger kvinnor tillgång till samma utbildningsmöjligheter som män.

Idéerna i hennes bok var verkligen revolutionerande på den tiden och orsakade enorma kontroverser. Wollstonecraft skrev också Maria, eller Oförrätterna till kvinnan, som hävdade att kvinnor hade starka sexuella begär och att det var förnedrande och omoraliskt att låtsas något annat.

År 1792, när han besökte vänner i Frankrike, mötte Wollstonecraft kapten Gilbert Imlay, en amerikansk timmerhandlare och äventyrare. Besatt av honom, kom hon snart att bli gravid. Medan han vårdade sin förstfödda skrev Wollstonecraft en konservativ kritik av den franska revolutionens ursprung och framsteg. Hon skrev också en djupt personlig reseberättelse, Brev skrivna under en kort vistelse i Sverige, Norge och Danmark  (Letters Written During a Short Residence in Sweden, Norway, and Denmark), som kom att bli hennes mest populära bok på 1790-talet. Efter sina resor till Skandinavien lämnade Imlay henne.

Mary återhämtade sig dock, och fann ett nytt hopp i sitt förhållande med William Godwin, grundaren av filosofisk anarkism. Trots sin tro på att äktenskapet i grunden var tyranniskt, så gifte sig paret på grund av hennes graviditet. År 1797 föddes deras dotter Mary (som senare skrev den berömda berättelsen om Frankenstein). Elva dagar senare, på grund av komplikationer av förlossningen, dog Wollstonecraft.

Mary Wollstonecrafts A Vindication of the Rights of Woman är en avhandling om att övervinna de sätt på vilka kvinnor i hennes tid förtrycktes och förnekades sin potential i samhället. I inledningen anges hennes åsikt att försummelse av flickors utbildning till stor del är orsaken till vuxna kvinnors prekära tillstånd. ”De behandlas som underordnade varelser, som bara bryr sig om att vara attraktiva, eleganta och ödmjuka; de internaliserar detta förtryck, och de har inte de verktygen för att rättfärdiga sina grundläggande rättigheter eller medvetenheten om att de är i ett sådant tillstånd”.

I det första kapitlet främjar Wollstonecraft förnuft och rationalitet och diskuterar de skadliga effekterna av absolut, godtycklig politisk makt och laster i samband med rikedomar och ärftliga utmärkelser. I kapitel två och tre i detalj de olika sätt på vilka kvinnor görs underordnade.

De får lära sig att deras utseende är av största vikt, och de tenderar att odla svaghet och att verka tilltalande för andra. De är sällan oberoende och tenderar att inte utöva ”förnuft”. Författare som Rousseau och Dr Gregory önskar att kvinnor förblir en sorts slavar, inskrivna i hemmet och sysslande endast med sina “naturliga” böjelser av att vara blygsamma, kyska och vackra. Kvinnor får lära sig att hänge sig åt sina känslor och får därmed olyckliga äktenskap, eftersom passion inte kan upprätthållas. Dygd bör inte vara i förhållande till kön; eftersom både män och kvinnor skapades av Gud och har själar, har de samma slags benägenhet att utöva förnuft och utveckla dygd. Wollstonecraft vill inspirera till en “revolution på kvinnligt sätt”.

I kapitel fyra behandlar hon att njutningen är det yttersta målet för en kvinnas liv. Sunt förnuft ignoreras vanligtvis till förmån för känslor, och unga flickor lärs tidigt att vara till behag. Sådana trender är problematiska för mödrar, som antingen skämmer bort sina barn eller ignorerar dem. Dessutom bör äktenskapet likna vänskap, eftersom man och hustru bör vara följeslagare.

I kapitel sju och åtta behandlar Wollstonecraft ämnet blygsamhet och förklarar att ”modesty” inte är samma sak som ödmjukhet. De kvinnor som är mest aktiva är också oftast de mest blygsamma. Kvinnors blygsamhet kan bara förbättras när deras kroppar stärks och deras sinnen förstoras av aktiva ansträngningar. Kvinnors moral undergrävs dock när rykte upprätthålls, som det viktigaste de bör hålla intakt. Män lägger bördan av att upprätthålla kyskhet på en kvinnas axlar, men män måste också vara kyska.

I kapitel nio kräver Wollstonecraft mer ekonomiskt oberoende för kvinnor, uttrycker behovet av plikt och verksamhet i det offentliga rummet, argumenterar för behovet av att vara en god medborgare och en god mor, och beskriver de olika sysselsättningar kvinnor kan ta på sig i samhället.

Kapitel tio och elva gäller föräldraskap, och upprepar att det måste finnas reformer inom utbildningen för att kvinnor ska vara goda mödrar som varken tyranniserar över sina barn eller skämmer bort dem. Kapitel tolv rör Wollstonecrafts idéer om utbildning. Dessa inkluderar en sammansmältning av offentlig och privat utbildning, samutbildning, och en mer demokratisk, deltagande utbildningsstruktur.

Kapitel tretton sammanfattar hennes argument. Hon beskriver de olika sätt på vilka kvinnor blir enfaldiga. Dessa inkluderar besökande medier, spåkvinna och healers; läsa dumma romaner; engagemang i rivalitet med andra kvinnor; att omåttligt bry sig om klädsel och seder; och hänge sig fullständigt åt sina barn och behandla dem som idoler. Kvinnor och män måste ha saker gemensamt för att ha framgång i ett äktenskap. Totalt sett är det inte så att kvinnors fel beror på en naturlig brist, utan detta beror på deras låga status i samhället och otillräcklig utbildning.