DEBUTROMAN. Ulf Mårtensson visar en stor kärlek till de små människorna och det är stort, skriver Bo Bjelvehammar, som läst debutromanen “En annan väg”.
En annan väg av Ulf Mårtensson
Tolånga ordhandel
Ulf Mårtenssons skönlitterära debut skildrar en småort på den skånska landsbygden, en mil öster om Sjöbo. Kyrkbyns namn är Vanstad och årtalet är 1933, just när det började växa fram en villabebyggelse där.
Där lever skräddarmästare Anton Herman och hans hustru Augusta, med de tre barnen Edvin, Sven och Selma. Det är kring denna familj, som romanen vävs, allt händer under några höst- och vintermånader just året 1933.
Ute i världen är det orostider, människor känner en stor oro för vad som kommer att hända. Året före har Ivar Kreuger skjutit sig och rubbat hela den finansiella marknaden.
Men det är i Tyskland, som det svåra händer – Adolf Hitler kommer till makten och utses till rikskansler, i Preussen utestängs judar från högre befattningar och chefsstrategen Heinrich Himmler bygger de första koncentrationslägren i Tyskland. Men detta sipprar ner till småfolket, det leder till motsättningar i byn, som får ödesdigra konsekvenser både för Antons verksamhet och sonen Svens arbete. Storbonden Per Ols är en sann anhängare av det bruna skicket och tycker inte om judar.
Ulf Mårtensson skildrar med insikt och teknisk briljans dessa stämningar och förgiftningar mellan människorna.
Nu kommer det stänk från den stora världen även till Vanstad. Det går att cykla ett stycke iväg och se, livs levande, Charles Augustus Lindbergh, han hade några år tidigare krossat Atlanten, som soloflygare, med Spirit of St. Louis på lite mer än trettiotre timmar. Nu kommer han för att göra en flygning över sin farfars gård, Gårdlösa 15 i Smedstorp.
Det är vardagslivets dramaturgi, som driver berättelsen framåt, i ett bondelandskap finns det hela tiden betydande förändringar knutna till olika parametrar som väderlekar och årstider. Det är människorna som avläser och drar slutsatser, de gör det av stora erfarenheter och vårdar jord och boskap med omsorg. Om de behöver information utifrån, så sker det genom postmannen och grannarna och självklart barnen, som har berättelser från en större värld.
Ulf Mårtensson är väl påläst och han gestaltar karaktärerna på ett fint sätt, på ett språk med en skånsk klangbotten och en hudnära rytmik.
Det är barnen till Anton och Augusta som tar de stora stegen, de får liksom Augusta ett eget kapitel i boken. Unga känner ju självklart en unkenhet och instängdhet i den lilla byn, de vill göra sig fria, skapa sitt eget liv och känna att de kan leva själva, oberoende av sina föräldrar. Därav dessa uppbrott och resor till Lund och Malmö.
Edvin tar ett kortare steg, han mönstrar på fraktskutan Helene och anlöper kustnära hamnar med gods som spannmål och smuggelsprit. På segelfartyget Helene, som byggdes redan 1916, känner sig författaren hemmastadd.
Men så är då myntets baksida: att lämna sitt hem blir nödvändigt för barnen, men när de då har gjort det känner de en saknad och en längtan tillbaka, de tänker ofta på mor och far och de återvänder. Visserligen för korta perioder, men de återvänder.
Två små extra noteringar ska göras: i boken finns storstilade tuschteckningar av Lisa Johansson och boken finns på ett nytt förlag, Tolånga ordhandel, en språkets lanthandel.
Ulf Mårtensson visar en stor kärlek till de små människorna och det är stort.
bo.bjelvehammar@opulens.se
