SPRÅKLÅDAN. Hej Jesper! Bertil heter jag och jobbade på 60-talet en runda på Kockums. Som jag har fattat det är många av er som jobbar med Opulens Malmöbor. Det hade varit kul att höra vad som är din syn på det som kan kallas typisk Malmödialekt. ‘
Hej Bertil! De flesta av Opulens medarbetare är inte malmöiter men jag är det. Jag väljer att svara på din fråga ur floden (nåja, det fanns tre till att välja på) av frågor då den gjorde mig lite perplex. Att själv vara Malmöbo är ingen garanti för att ha blick på sitt eget språkbruk, snarare är det nästan som att doften av ens eget rakvatten är svår att förnimma för en själv. Man är så uppe i det så man inte har känsla för det. Jag antar att du menar den gamla klassiska arbetarmalmöitiskan som tyvärr väl måste sägas vara på utdöende, men i stället för en heltäckande redogörelse om vår stads dialekt ska jag ge några exempel.
”Säär vi!” är en kortare variant av ”vi säger så” för att avrunda ett samtal.
”Nu är du hilt snitt pó di’”… Ett uttryck som kanske inte behöver översättas till rikssvenska men är ganska talande om att någon tycker man är ute och cyklar.
Sen används “i” om gator på samma vis som i danskan, exempelvis ”jag bor i Grönegatan”, antagligen en rest från danskan. Sedan vill jag helt ovetenskapligt påstå att triftongen är rätt vanlig, det vill säga en ännu grötigare variant av diftongen… ”Haaauueeer duu”…
Allvarligt talat känns det fel att tala om detaljer när det gäller malmöitiska, det är närmast ett helt eget idiom och med en attityd som inte går att analysera ur en ordinär och närsynt språkvetenskaplig vinkel, på samma vis som Södermalmsslangen i gamla pilsnerfilmer.
Fredrik Ekelund skrev en teaterpjäs vid namn Fubbick Town i monologform, för skådespelaren Pierre Dahlander, som tydligt visar på detta. Det finns för övrigt några klipp från den att se på Youtube. Rollkaraktären är här verkligen inte ”spansk i truten”, ett härligt malmöitiskt uttryck för att ta ner fisförnäma personer, som försöker tala rikssvenska, på jorden.
