“Sundin har ett öga för detaljer, som när blickarna vandrar mellan ärriga vita lår, solblekta vatten och immiga cocktails.” Carolina Thelin om Kajsa Sundins nya roman, en bok om sex, makt och smärta.
För att de ville det av Kajsa Sundin
Natur & Kultur 2018
I och med E. L. James Fifty shades of Gray-trilogi fick BDSM-litteraturen ett ordentligt uppsving, här i chiklit-form, till skillnad från de beskrivningar av våld mot kvinnor som Markis de Sade åstadkom, men ändå ett frosseri i manlig dominans och kvinnlig underkastelse. Vertigo förlag gav för några år sedan ut de Sades klassiker på nytt, och med tanke på detta är det jämlikt och bra att förlaget också ger ut litteratur om sadistiska kvinnor. Jag syftar naturligtvis på böckerna om Klitty av Anastasia Wahl (pseudonym). Författaren har lustigt nog samma förnamn som den masochistiskt lagda kvinnliga huvudpersonen i Fifty shades. Övriga likheter lämnas därhän.
Också i Kajsa Sundins För att de ville det är de sexuella ingredienserna makt och smärta, och även här är det mannen i den heterosexuella BDSM-förhållandet som dominerar. Jag gissar att Sundin medvetet låtit det vara så – bokens titel ger svar på tal och kan tolkas som ett normativt ifrågasättande.
Tess får jobb som internetterapeut och flyttar till Kairo med pojkvännen Omar. När hon kommer hem en kväll hittar hon sin älskade död på mattan i sovrummet. Det som nyss varit ett ljuvligt äventyr blir nu endast mörker. Hon brottas dessutom med dåligt samvete över att ha lämnat sin 20-åriga dotter hemma i Sverige, vill berätta för henne vad som hänt men förmår inte. När Tess träffar Isabella och Rodrigo, som har ett BDSM-förhållande, dras hon in i deras värld. Kanhända är det en strategi för att hantera smärtan inombords, att i stället känna den utanpå?
Isabella och Rodrigo anförtror sig åt Tess. Rodrigo är den som slår men är samtidigt den svagare, den som älskar mest. Sundin låter de tre representera den moderna medelklassen, som flytt konventioner och krav och släpper loss på kontinenten. De har råd att leva gott på Kairos gräddhylla.
Sundin har ett öga för detaljer, som när blickarna vandrar mellan ärriga vita lår, solblekta vatten och immiga cocktails. Det ligger ett drömskt skimmer över hennes berättelse. Kairo förblir en polerad yta, liksom beskrivningarna av kropparnas fysionomi. Hon kunde ha gjort sina romanfigurer unga, det hade stämt in på det “leva för stunden”-tillstånd som de befinner sig i. Men Tess, Isabella och Rodrigo är runt fyrtio och just den omständigheten ger en extra dimension åt berättelsen. De vill och de kan vara sexiga och kåta trots bristningar, föräldraskap och kråksparkar.
För att de ville det är en välbehövlig roman i en nymoralistisk tid om att äga rätten till sin kropp och sina begär. Men trots all köttets lusta hettar det inte till och jag blir inte berörd. Sundin hade behövt gräva djupare för att nå inunder ytan.
carolina.thelin@opulens.se
