MERSMAK. En riktigt bra debutroman av en författare jag gärna vill läsa mer av framöver, skriver Elisabeth Brännström om Anna Brynhildsens Alla vill ju hem.
Alla vill ju hem av Anna Brynhildsen
Wahlström & Widstrands förlag
Lund betraktas av många som den ultimata studentstaden, en plats där din identitet ofta bestäms av de kurser du läser vid universitetet eller av den nation du valt att skriva in dig vid. Utan akademisk tillhörighet är det lätt hänt att du hamnar utanför gemenskapen och dessutom, något som den unga lärarvikarien Rebecka till sin fasa upptäcker, även riskerar att förlora din lägenhet.
När Rebeckas kille, Jakob, flyttar ut och lite vänligt nonchalant lämnar över deras gemensamma studentlägenhet i Delphi till henne visar det sig att hon måste vara inskriven vid universitetet för att få bo kvar. I ren desperation skriver hon in sig på en kurs i jiddisch, en av de få universitetskurser på femton poäng där det fortfarande finns platser. Att hon själv har en judisk mamma spelar till att börja med mindre roll, men efter ett tag leder Rebeckas sökande efter en egen identitet henne allt närmare hennes judiska påbrå.
Genom kurskamraten Elinor, en ung judinna med ett självklart förhållande till sin bakgrund, lär hon sig att hon kan vara vem hon vill, men också att hon också måste stå på egna ben och att hon bör ta reda på mer om den judiska sidan av sin familj. Hennes mamma har aldrig berättat något om det förflutna och Rebecka har alltid känt sig vilsen i sitt sökande efter en identitet och ett sammanhang där hon känner att hon villkorslöst hör hemma.
Hennes försök att hitta sin judiskhet har mest präglats av att hon enbart dejtat judiska män, och det faktum att hon under fyra års tid levt tillsammans med Jakob och nästan enbart umgåtts med hans judiska familj, har inte hjälpt henne. Hon känner sig fortfarande som en ”mischling”, med en svensk pappa som lämnat familjen och med en judisk mamma som ägnar sig åt att förtränga ett familjetrauma och dölja de pusselbitar som Rebecka behöver för att känna sig hel.
Stöd Opulens - Prenumerera!
Det gör inte saken enklare att Rebecka också befinner sig mitt i ett glapp mellan ungdom- och vuxenvärld. Hennes jobb som lärarvikarie passar henne inte och situationen mellan henne och en desperat ambitiös elev på skolan börjar urarta, samtidigt som hennes förhållande till barndomsvännen Karolina känns alltmer kantstött och urvattnat.
Rebecka har alltså knappt någon plats i tillvaron och i Alla vill ju hem skildrar Anna Brynhildsen hennes liv i ett begynnande fritt fall lika skarpt och inträngande som när en skicklig kirurg skär igenom hud för att nå långt ner till den innersta kärnan. Rebecka börjar långsamt och plågsamt hitta sitt sammanhang och igenkänningsfaktorn är hög för alla som någon gång känt sig som utbölingar i livet. Anna Brynhildsens prosa känns befriande ordrik och detaljerad i en tid då många satsar på att skriva extremt minimalistiskt, men samtidigt stramas den åt på rätt ställen och Rebeckas ganska hopplösa situation lättas upp av hennes humor och skarpa observationsförmåga. Språket känns uppfriskande ledigt, vackert och trots sin skärpa ofta poetiskt.
En riktigt bra debutroman av en författare jag gärna vill läsa mer av framöver.
elisabeth.brannstrom@opulens.se
