ROMAN. Bron över Tangagata är Eiríkur Örn Norðdahls femte till svenska översatta roman. Det är en ytterst vacker kärlekshistoria, som jag blev varm i hjärtat av att läsa, skriver Thomas Almqvist.
Bron över Tangagata av Eiríkur Örn Norðdahl
Översättning: John Swedenmark
Rámus
Bron över Tangagata är en lustfylld kärlekshistoria mellan dels berättaren Halldor och hans granne Gyða, och dels mellan Halldor och den lilla staden Isafjörður på Island. Örn Norðdahl rör sig mellan högt och lågt, både när det gäller innehåll och form.
Han skriver om hur kärleken kan sätta färg på den gråaste vardag och till och med göra den magisk. Även massturismen, miljöförstöringen, jultraditionerna på Island och staden i förhållande till landsbygden avhandlas. Det är produktionsstopp på räkfabriken i Isafjörður på grund av råvarubrist Det är där Halldor arbetar. Han är därför arbetsbefriad och strövar runt på stan eller hänger på biblioteket. Tangagata, där han bor, är uppgrävd till ett stort dike. På andra sidan gatan bor Gyða, som Halldor är hopplöst förälskad i. Hur ska han få kontakt med henne, när ett stort dike ligger mellan dem, och vad ska han säga till henne?
Vi får ta del av Halldors tankar genom ett slags inre monolog. Han tänker för mycket och oroar sig därför. Turister går honom på nerverna. Turister och får har en hel del gemensamt. De har ofta en tendens att förirra sig i bergen och måste hämtas med helikopter. Halldor har det ganska behagligt hemma, trots att han så småningom blir helt arbetslös. Enligt honom själv blir man lite knäpp av att ha ett grävt dike mitt i gatan, där man bor. På samma gång är det ju diket som till sist för honom samman med Gyða.
Örn Norðdahl skildrar småstadslivet och hur det är att bo i världens utkant. Han förenar stort och smått, vackert och fult, ljus och mörker, gott och ont till något alldeles eget. Han är en skarpsinnig iakttagare och väldigt intuitiv i sitt sätt att berätta, när han gestaltar människorna som intrikata och motsägelsefulla. ”Bron över Tangagata” är en bok om kärlek men också om livet och livets tragik. Såsom han skildrar världen, gör han den gripbar men ändå på samma gång obegriplig, vilket förbryllar en aning. Här finns både nödvändig distans och ironi, men framför allt en försonande humor. Trots en hel del smärta är romanen på samma gång väldigt rolig och hela tiden underhållande. Språket är intensivt och ibland till och med sensuellt. Det är kristallklart genomskinligt och samtidigt enormt uttrycksfullt.
Eiríkur Örn Norðdahl är född 1978 i Isafjörður, där han fortfarande bor. Bron över Tangagata är hans femte till svenska översatta roman. Det är en ytterst vacker kärlekshistoria, som jag blev varm i hjärtat av att läsa.