Louise Perrys ”Sexsveket” är mycket läsvärd

FEMINISM. ”Den här boken är mycket läsvärd. Läs den vid tända ljus!” skriver Lis Lovén som läst den brittiska feministen Louise Perrys bok ”Sexsveket – 8 teser för en sexuell motrevolution”.

Sexsveket
8 teser för en sexuell motrevolution
av Louise Perry
Översättning: Johanna Holmberg
Karneval förlag

Under läsningen av den brittiska feministen Louise Perrys bok ”Sexsveket – 8 teser för en sexuell motrevolution” så får jag många aha-kickar.

Perrys grundläggande resonemang tycks gå ut på att när det, gång på gång, har krävts frigörelse utifrån mäns och kvinnors olika betingelser, så har det inneburit att den sexuella frigörelsen från och med 1960-talet har vilat på ett kulturellt konstruerat fundament.

Nu vill Perry med sin bok föra över frågan om sexualiteten till det biologiskt evolutionära. Vilket innebär att det biologiska paradigmet säger att den svagare alltid varit i underordning. Och att det faktiskt fortfarande är på det viset oavsett hur vi än har velat omformulera konstruktionen.

Hur kommer man till rätta med ett sådant paradigm? Genom mer sex? Det tror inte Louise Perry. Det betyder förmodligen att vi måste ta en runda med nya funderingar även om detta riskerar att splittra feminismen.

Utgångspunkten hos Perry är att vi måste se oss som i grunden biologiska varelser. Och sedan inse hur kapitalismen rider på våra behov, vår längtan, vår sexualitet, vår romantik och vårt behov av frigörelse.

I Västerlandet befinner sig, kort sagt, våra kroppar på en kapitalistisk arena.

Kan någonting i världen frigöra sexualiteten om den utgör ett fundament som utgår mer från kroppen än från kulturen?

Problemet skulle kunna vara att vi tror oss vara medvetna om den kultur vi lever i, men rent vetenskapligt förstår vi sällan vår koppling till naturen. En natur som är utsatt för rovdrift från alla håll och kanter.

I stället för mer pornografi som utlevelse behöver vi ta tag i frågeställningar som feminismen en gång ställt, och nu syna dessa från ett nytt håll, anser Perry.

Louise Perry tycker inte ens att idén om samtycke håller hela vägen. På 1950-talet skulle kvinnorna ge mannen ett skinande blankt kök som ett slags samtycke. Han skulle bara se slutresultatet av kvinnans slit. I dag, i frigörelsens kölvatten, ska kvinnan ge mannen respons på hans sexuella lustimpulser och till och med något så pass extremt som bdsm har därmed normaliserats. Om vi som människor rent socialt följer det omkringliggande samhällets normer, lär vi oss kanske att ställa upp på frigjort sex trots att vi inte är mogna för det, menar Perry.

Vi kanske till och med kallar det samtycke och så går männen än en gång fria… För tänk om kvinnan genom sin förmodade underordning knyter an till våldet mannen bär inom sig. Då uppstår ett slags stockholmssyndrom, en vilja att behaga mannen sexuellt, på hans villkor. Vem har då vunnit på sexuell frigjordhet? Svaret är givet men problematiken är redan i sin linda synnerligen komplex. 

Perry går så långt att hon hävdar att vi måste lära oss att undertrycka våra sexuella behov med tanke på att vi ännu inte kommit till rätta med inneboende maktstrukturer rent biologiskt sett. Vi är helt enkelt inte mogna rent biologiskt, som Perry ser det, för om vi hade varit det så hade ju världen sett bättre ut.

Med friheten som banérförare har vi försökt lossa på våra biologiska band till sexualiteten och samtidigt blunda för vad pornografin gör i kapitalismens intresse. Oftast är det fattiga individer som utnyttjas i sexindustrin för att sedan överges helt när de inte längre är unga.

Och sedan? Om manlig dominans är en överlevnadsbetingad biologisk princip blir det svårt att rent kulturellt komma åt den. Och om dominans leder till våld så har vi där en bra förklaring till att kvinnor lärt sig att foga sig i sin underordning i generation efter generation.

Då krävs möjligtvis nya insikter. Nya metoder. Att återupprätta det gamla äktenskapsidealet betyder måhända att kvinnor inte längre låter sig utnyttjas på en så kallat fri sexmarknad. Kvinnan behöver få utlopp för det sexuellt monogama hon bär inom sig, menar Perry. Kanske är det då mannen som måste börja kuva sina biologiska tendenser att utöva makt, både sexuellt och politiskt.

Jo, det är en het och kontroversiell fråga som Louise Perry belyser. Vad vår tids sexologer har att säga om saken vore intressant att veta.

Den här boken är mycket läsvärd. Läs den vid tända ljus!