SYNERGI. “Gabriel García Márquez är en av de mest representativa ikonerna för denna algoritmiska synergi. Han behärskade till fulländning den lokala folkmusiken och lyckades med hjälp av algoritmer förvandla musiken genom att ge den en litterär struktur”, skriver Anna-Karin Gauding.
Det var den lokala musikens rytmer som gav näring och inspiration till den colombianske nobelpristagaren Gabriel García Márquez romaner. Journalisten och diplomaten J.G Cobo Borda kallar den colombianska musiken för en poetisk fusion av instrument från de olika urfolkskulturerna och från den svarta och europeiska befolkningen i landet. Han hävdar att musiken till slut genom sina utövare andas ren poesi.
Hur gjorde då García Márquez för att återskapa eller uppfinna ord från musiken som samtidigt är både sång och poesi?
Hans eget svar var att han gjorde det genom att öva sig i konsten att lyssna, i kombination med konsten att skriva. Två lärda musikkritiker hävdar till exempel att strukturen i Patriarkens höst är densamma som i Bela Bartoks tredje konsert för piano, något som förvånade García Márquez själv, som erkände att han medan han skrev mest av allt lyssnade på just denna konsert.
Nobelpristagaren från 1982 hävdade också att hans mest kända roman, Hundra år av ensamhet, var en ”vallenato” (colombiansk rytm) på 350 sidor medan Kärleken i tider av kolera mer liknade en ”bolero”. Vallenaton föddes i mitten av 1800-talet nära Karibbiska havet som ett sätt att kommunicera om vardagliga händelser bland lokala personer som bönder och herdar. García Márquez utgick från alla musikaliska uttrycksformer i Colombia, men framförallt från den nämnda rytmen vallenato.
För Gabo, som var García Márquez smeknamn, gav musiken rytm åt det han skrev och han erkände någon gång att han hade för vana att lägga till adjektiv som saknade betydelse, enbart för att läsaren skulle få behålla rytmen i berättelsen.
Det är här algoritmen kommer in. All mänsklig aktivitet styrs av rörelser, procedurer och mål, liksom alla våra handlingar; från den allra enklaste som att laga till en frukost till den allra mest komplicerade som att skapa en ny mjukvara, sker genom förutbestämda system eller algoritmer.
Algoritmer är en serie specifika lagar som gör möjliggör att vi utför aktiviteter genom kontinuerliga steg. Visuellt kan de framställas som flödesdiagram för att illustrera initiativ, projekt eller till och med vetenskapliga uppgifter. De tillämpas inom matematiken, fysiken och kemin, men också på områden som samhällsvetenskap och miljövetenskap.
Algoritmer är tvärvetenskapliga och kan alltså upprepas eller berikas från en vetenskap över till en annan, något som exempelvis kan tillämpas i ”översättningen” mellan musik och litteratur.
I musikalisk komposition tillämpas algoritmer för att organisera materialet som intervaller och rörelser, eller för att ta fram klart definierade instrument eller röster.
Inom vetenskapen och litteraturen råder idag en ny tendens att skapa speciella algoritmer för att producera böcker eller skriva romaner, dikter eller akademiska texter.
Gabriel García Márquez är en av de mest representativa ikonerna för denna algoritmiska synergi. Han behärskade till fulländning den lokala folkmusiken och lyckades med hjälp av algoritmer förvandla musiken genom att ge den en litterär struktur.
García Márquez inledde sin litterära bana med att lyssna på de i Colombia så typiska dragsspelsrytmerna. Han lyckades ”översätta” det i colombiansk folkmusik emblematiska dragspelet till litteratur. Gabo lyckades med konststycket att göra den rytmiska röst som ackompanjerade dragspelet till berättelser som först blev kända i hans hemland Colombia, men som med tiden kom att erövra en universell läsekrets.
ANNA-KARIN GAUDING
info@opulens.se
