ALTERNATIV. Viking Cronholm bröt med den dominerande Ling-gymnastiken och gav oss österländska alternativ. Jesper Nordström berättar om en litterär kuriositet.
Nästan vilken kuriös text som helst kan efter en tid få status som en del av litteraturarvet. Ett av den svenska litteraturhistoriens mest tydliga exempel är Äldre Västgötalagen som nästlat sig in i läslistorna när det gäller litteraturhistoriska översikter.
En mer fnisscharmig bok i det litterära kuriosakabinettet är Viking Cronholms häfte “Jiu-Jitsu Tricks”, utgiven ursprungligen 1908 och tack och lov sedan dess aldrig språkligt uppdaterad i de nya upplagor som tryckts. Det torrt knastriga består.
Viking Cronholms biografi ger vid handen en kanske inte helt teoretiskt begåvad yngling utan snarare en uttråkad äventyrslysten yngling med högborgerlig bakgrund. Med pappas goda minne gick han till sjöss och utbildade sig till en av Sveriges första manliga sjukgymnaster i Chicago, deltog i spansk-amerikanska kriget 1898 och lärde sig budosport av emigrerade japanska mästare där.
Hemingways machokomplex bleknar lite.
Hans bidrag inom svensk friskvård var också att han bröt med den dominerande Ling-gymnastiken och gav oss österländska alternativ.
Nå, men det litterära då?
Tja, om du som jag njuter av speakerrösten i SF-journalen som hurtigt skorrande i diskant talar om “sunda spänstiga gossar i sol och frisk grönska” är detta ett fynd.
Det är väldigt präktigt och dygdigt och han går till storms mot västerländsk kost och det fördärvliga i alkohol och tobak.
Det finns också en del som är historiskt intressant. Vi får till exempel veta att budosporten blev kvinnors sätt i Japan att värja sig och hantera alkoholrelaterat våld och problem i äktenskapet. En scen är nästan som Selma och Lilla Fridolf. Frun går till krogen och brottar ner sin supande man och drar hem honom.
Vidare är bildmaterialet nästan parodiskt i genren “kraftkarl”.
Det hade inte förvånat om författaren framträdde i leopardmönstrad dräkt på Kiviks Marknad som “Starke Adolf”.
När Viking Cronholm sedan visar upp sina grepp och knep i proper tredelad kostym blir det ju än mer klassisk slapstick i våra ögon. Buster Keaton eller Helan och Halvan kanske?
Fast som om det inte vore för hur det tidstypiska lägger sig som ett charmigt svartvitt filter över det hela, skulle han inte te sig lika irriterande hurtig som en Anna Skipper eller Gunde Svan?
Att han tar österländsk kampsport och plockar russinen ur kakan och använder det till friskvård och en egen ganska poserande attityd gör honom också både samtida och typiskt västerländsk. Det filosofiskt-andliga lämnar han tydligen gladeligen kvar i Japan.
Hans lärdomar togs främst upp av uniformspersonal. Det var nämligen poliser och järnvägspersonal som gick i skola hos honom. Ja, här har vi en kulturell approprierare av stora mått verkligen. Det är inte utan att tanken går till dagens högpresterande medelklass som då och då river av en poweryoga.
jesper.nordstrom@opulens.se
