PROSA. Éric Vuillard blandar fakta med fiktion, och har en säregen – emellanåt essäistisk – stil. Han skriver engagerat, lyriskt och komprimerat, anser Erik Bovin som läst “De fattigas krig”, som skildrar upprorsmakaren Thomas Müntzers gärning.
De fattigas krig av Éric Vuillard
Förord/efterord: Kristoffer Leandoer
Översättning: Jan Stolpe
Lind & Co
Goncourtpristagaren Éric Vuillard är sparsamt översatt till svenska. Men det ser ut att gå i rätt riktning. Efter hyllade Dagordningen (som landade här 2019) utkommer nu De fattigas krig i översättning av Jan Stolpe.
Båda verken består av välresearchade historiska nedslag utan att klassas som fackböcker. Vuillard blandar fakta med fiktion, och har en säregen – emellanåt essäistisk – stil. Han skriver engagerat, lyriskt och komprimerat. Min enda invändning är att boken är något kort.
I De fattigas krig får vi följa teologen, prästen och upprorsmakaren Thomas Müntzer (c. 1489-1525) men även andra progressiva röster under reformationen som John Wyclif och Jan Hus. Det är framför allt en berättelse om de fattigas kamp mot överheten. Om upproren mot kyrkans korruption och furstedömenas tyranniska styre.
Müntzer predikar så att orden dånar i Zwickau och Allstedt. Gud gör inte skillnad på folk och folk. Likt Jan Hus tror han att gud talar direkt till människorna. Till alla människor. Bort med kyrkans obsoleta dogmer. Gud vänder sig till oss genom ”lövverket och drömmens siluetter”. Furstarna är gudlösa. De har inte alls fått tillåtelse av gud att härska, de är endast syndaktiga och makthungriga. Han går så långt som till att kräva deras död och blir så småningom en betydande gestalt under bondeupproren.
Vuillard är mästare på att skildra hur tagna på sängen maktens män blir när de inser att den makt de tagit för given inte är orubblig. Det visar sig att vreden från dem som de avfärdat som simpla analfabeter ej är att leka med.
Mäktiga är de som bemästrar ordet. Det vet Müntzer. Han slopar latinet och börjar predika för vanligt folk på deras eget språk. För att stärka deras gudstro, givetvis. Men även för att få dem att ta sig ur sin underordning. Något som väcker ramaskri, bland annat i Allstedt. För som Kristoffer Leandoer nämner, i ett givande efterord: politik och religion hör ihop. Jag vill citera honom: ”Naturligtvis får det vi tror – eller inte tror – konsekvenser för hur vi handlar i övrigt, hur vi ser på varandra och hur vi organiserar vårt gemensamma liv.”
Många är de som velat förminska Müntzers gärning. Denna man som inspirerat så många vänsteranhängare genom åren och – än mer överraskande – filosofer som Friedrich Nietzsche. Bortsett från våldsromantiken ter sig hans tänkande fullt legitimt idag.
Vi har i närtid sett kraften och nödvändigheten i revolter som Metoo och Black lives matter. Och det är ingen slump att denna bok utkom i Frankrike samtidigt som Gula västarna fortfarande var aktiva.
Müntzers liv fick onekligen ett tragiskt slut. Endast trettiofem år gammal avrättades han genom halshuggning. Tack vare Vuillard får han till slut sin rättmätiga upprättelse.
info@opulens.se
