LYRIK. ”Ali Beik var för mig en mycket trevlig ny bekantskap och jag gillar verkligen hans finurliga sätt att skriva haikudikter,” skriver Thomas Almqvist som läst den aktuella boken ”Plötsligt lyfte alla starar”.
Plötsligt lyfte alla starar: haikudikter av Ali Beik
Översättning. Mana Aghaee
Dragoman bokförlag
Ali Beik föddes 1951 i Dezful i sydvästra Iran och han är idag en av de främsta haikupoeterna i landet. Efter att ha arbetat som löjtnant i armén sadlade han om och startade en fotobutik. Idag lever han ett tillbakadraget liv i norra Iran. Med ”Plötsligt lyfte alla starar” introduceras han för en svensk publik.
Översättaren Mana Aghaee är själv poet och har en magisterexamen i iranska språk. I ett mycket kort förord tackar Ali Beik sin översättare men också haikumästarna och förebilderna Asgari Pashai, Masih Talebian och Kaveh Goharin, som genom åren gett honom goda råd. Det är en tvåspråkig bok och därför mycket vacker. Persiska, eller farsi, skrivs med arabiska bokstäver och eftersom den svenska översättningen och haikun på originalspråket finns på samma sida, ser det riktigt snyggt ut.
Haiku är ett traditionellt japanskt versmått, som ska bestå av tre rader, med vardera fem, sju och fem stavelser. Haikun ska helst innehålla något ord som anger årstid och gärna en knorr eller överraskning mot slutet. Den får inte vara sentimental eller känslosam utan ska fokusera på stillhet och ett milt vemod. Naturbeskrivning bör vara med då naturen inbjuder till stillhet. Haikun får inte innehålla personliga pronomen. Beskrivande ord som värderande adjektiv bör undvikas.
Haikun kan innehålla en rörelse från litet till stort eller tvärtom. Upprepningar är förbjudna. Ali Beik är en mästare på att skriva haikus och lyckas gestalta både vemod, stillhet och får även med en hel del eftertänksamhet, trots det koncentrerade formatet. Om det är vemod är det i så fall gärna ett djupt känt vemod över tidens obönhörliga gång. Här finns också plats för en del humor.
Stillheten i naturen kan beskrivas så här:
”Eftermiddag på fjället –
den trädfyllda dalen
lär ut tystnad”
Tidens gång kan gestaltas så här och här (och på andra ställen) visar också Ali Beik att han inte alltid slaviskt följer 5-7-5-regeln, vilket känns befriande:
”Plötsligt
lyfte alla starar –
doften av höst”
Och avslutningsvis lite lagom vemod:
”En kall vind
över graven jag köpt
i förväg”
Ali Beik var för mig en mycket trevlig ny bekantskap och jag gillar verkligen hans finurliga sätt att skriva haikus. ”Plötsligt lyfte alla starar” är en ytterst läsvärd haikusamling.
thomas@opulensforlag.se
