ESSÄISTIK. Mathias Jansson är glad för att Kristoffer Leandoer avslutade sin essä och att den inte blev ännu ett oavslutat kapitel i litteraturen. Detta eftersom hans text är mycket läs- och tänkvärd.
Den oavslutade litteraturen. En essä om allt som inte blev klart
av Kristoffer Leandoer
Natur och Kultur
Tänk om det fanns ett bibliotek där oavslutade romaner, utkast och planerade berättelser hade blivit klara och avslutade? På 1840-talet skrev Nathaniel Hawthorne novellen “A Select Party” som handlade om just ett sådant bibliotek och det är den novellen som ligger till grund till Kristoffer Leondoers essä “Den oavslutade litteraturen: en essä om allt som inte blev klart”.
Litteraturhistorien är nämligen full med oavslutade verk och projekt. Anledningarna till att berättelserna aldrig blir klara verkar vara lika många som sluten på berättelserna. Från uppenbara orsaker som plötslig död, sjukdom, ekonomiska faktorer, censur, ointresse, perfektionism eller bara lathet.
I essän “Den oavslutade litteraturen” har Kristoffer Leandoer samlat alla möjliga orsaker till att författare inte lyckas bli klara med sina skrivprojekt. Ja den där om att min hund åt upp sista kapitlet hittade jag dock inte, även om poetens Coleridge förklaring att en person från Porlock störde honom när han höll på att skriva ner sin berömda dikt Kubla Khan och sen inte kom ihåg hur den skulle fortsätta, ligger i samma klass. Det låter förstås betydligt intressantare men en okänd främling som kommer på besök och stör dig i skaparprocessen än att erkänna att man var så hög på opium att man glömde bort resten av dikten.
Det är iallafall märkligt är att många av dessa ofärdiga och oavslutade bokprojekt, som Kubla Khan, ändå getts ut och idag är en del av den litterära kanon. Ta bara Franz Kafkas Processen, eller hans andra världsberömda romaner, som bara fanns i oavslutade manuskript innan det sammanställdes efter hans död och gavs ut av Kafkas vän Max Brod. Eller Nikolaj Gogols roman “Döda själar” som var tänkt som en trilogi, men den andra delen brände Gogol upp och någon tredje del skrevs aldrig. Kvar finns bara första delen i en trilogi, som trots det har en självklar placering i litteraturhistorien.
Stöd Opulens - Prenumerera!
Litteraturen verkar vimla av oavslutade projekt och drömmar och Leandoer verkar känna till nästan alla. Jag hade dock önskat att Leandoer i inledningen höll tillbaka på en del av all denna kunskap, för i början av essän får jag en känsla av katalog och namedropping med alla dessa mer eller mindre kända författare och deras verk som inte har fullbordats.
Det är först när Leandoer längre fram i essän börjar titta närmare på enskilda författarskap och deras livsöden och börjar fördjupar förståelsen om varför de aldrig blir klara som essän griper tag i mig. Och när essän börjar närma sig slutet vill jag utropa: Redan? Jag vill veta mer.
Ta bara Virginia Woolf som hela sitt liv kämpade med psykisk ohälsa och pendlade mellan kreativa perioder och perioder av passivitet och depression. Woolf visste att efter att hon avslutade sin berättelse skulle hon störta ner i mörkret och det ofärdiga manuset var en livlina som höll henne kvar i den kreativa fasen tills boken var klar.
Utkasten, anteckningsböckerna, de halvfärdiga manuskripten, de saknade kapitlen, böcker utan slut, är en ganska outforskad del av litteraturen, men ändå så betydelsefull och viktig för förståelsen av det vi läser.
Leandoer ger i sin essä många tänkvärda infallsvinklar på den oavslutade litteraturen. Att vissa berättelser faktiskt har blivit bättre av att det saknas ett slut eftersom som i all litteratur är det läsare som slutligen avslutar den genom sin läsning. Eller tanken att genom att överge ett hopplöst projekt kunde författaren få tid tid att skriva sitt mästerverk.
Essän ger också en tröst till alla oss som kämpar med att fullfölja olika skrivprojekt. Att även den mest kända och geniala författarna har någon gång kört fast och lämna olika skrivprojekt oavslutade bakom sig, det är en del i den litterära processen. Jag är i alla fall glad att Leandoer avslutade sin essä och att den inte blev ännu ett oavslutat kapitel i litteraturen eftersom hans text är mycket läs- och tänkvärd.
info@opulens.se
