MOTSTÅND. “Litteraturforskaren Maria Margareta Österholm menar att motstånd inte alltid behöver (eller kan) vara högljutt och konfrontativt och att det finns motstånd som formuleras genom passivitet, vägran och negationer”, skriver Anna Remmets.
Två av förra årets mest omtalade romaner var den sydkoreanska författaren Han Kangs Vegetarianen och svenska Linda Boström Knausgårds Välkommen till Amerika. Båda har kvinnliga huvudpersoner som slutar göra något av det vi uppfattar som mest basalt: äta och tala (i Vegetarianen både och). På ytan handlar Vegetarianen, som titeln ger vid handen, om en kvinna som blir vegetarian och till sist helt slutar äta och om omgivningens våldsamma reaktioner på detta. En roman om att bryta mot köttnormen men på köpet utveckla en svår ätstörning alltså? Nej, Han Kangs roman handlar inte ens främst om (kött)ätande.
Det är framförallt en berättelse om en kvinna som vägrar. Hennes vägran att äta, först kött och sedan överhuvudtaget, och att tala innebär också en vägran att delta i samhället i egenskap av den respektabla hustru och dotter hon tidigare har varit, och det är också därför både hennes make och far reagerar med raseri och till och med våld. Välkommen till Amerika gestaltar också vägran. När huvudpersonen slutar prata märker hon snabbt att frånvaron av hennes röst påverkar hela hennes omgivning. Stumheten blir ett vapen och ett skydd som hon envist håller fast vid.
En roman om en flicka som självvalt går in i stumhet och en annan om en kvinna som både blir stum och så smal att hon nästan blir genomskinlig. Är inte detta, om än i extrem form, just vad den patriarkala ordningen önskar av kvinnor?
Litteraturforskaren Maria Margareta Österholm har skrivit en avhandling med titeln Ett flicklaboratorium i valda bitar där hon undersöker skildringar i litteratur av flickor som på olika sätt bryter mot normer och tabun. Hon menar att motstånd inte alltid behöver (eller kan) vara högljutt och konfrontativt och att det finns motstånd som formuleras genom passivitet, vägran och negationer. Som exempel på detta nämner hon självsvält, som även om det både går ut över den egna kroppen och reproducerar rådande smalhetsideal, också kan läsas som ett tyst vrål och en vägran att behagfullt och friktionsfritt spela sin roll som flicka eller kvinna i detta samhälle.
I en minnesvärd scen i Vegetarianen är huvudpersonen Yeong-hye på en middag med makens kollegor och deras fruar. Medan de andra fruarna är klädsamt tystlåtna sticker Yeong-hye med sitt framträdande skelett och totala stumhet ut på ett sätt som blir obekvämt för hela sällskapet. Genom det som kan tolkas som kvinnligt självutplånande drivet till sin spets har hon paradoxalt nog för första gången i sitt liv blivit synlig. På ett liknande sätt fyller tystnaden hos Boström Knausgårds huvudperson snart hela huset som ett levande väsen.
Österholm skriver också i sin avhandling att barndomen, flick-tillståndet, kan upplevas som mer fritt än tillvaron som kvinna. Självsvält, men också ett bejakande av barndomens attribut såsom dockor och stereotypt gulliga klänningar kan vara ett sätt att hålla fast vid detta tillstånd. I bemötandet av huvudpersonens tystnad i Välkommen till Amerika finns oron att den är ett tecken på utebliven eller ”onormal” utveckling, att hon inte ska träda in i tillvaron som vuxen och kvinna på ett önskvärt sätt. Yeong-hye i Vegetarianen är en kvinna som verkar vilja lämna sin nuvarande existens. Hennes motstånd försöker dock inte bara riva ner gränserna mellan barn och vuxen, flicka och kvinna eller ens mellan människor och djur. Först i slutet, när hennes syster hittar henne med lemmarna i jorden utanför det mentalsjukhus där hon låsts in får vi veta vad hon vill vara: ett träd.
anna.remmets@opulens.se
