”Gömmer du dig för mig?”, frågade kvinnan.
Mannen visste där han satt i garderoben att ett svar kunde bli förödande. Ändå kunde han inte låta bli att säga:
”Ja, jag sitter härinne.”
Hon andades tungt utanför dörren, alldeles för tungt. Kvinnan skulle trycka ned handtaget och låta kinalampans gula sken falla in i garderoben. Hon skulle upptäcka honom. Mannen förberedde sig. Det skulle inte göra ont.
PROSA. ”Lina Wolff ger prov på en skrivkonst som både är rolig och infallsrik, men framför...
PROSALYRIK. Gunnar Lundin har vid flera tillfällen medverkat i Opulens med texter i aforistisk stil som...
ANTITEATER. ”Kanske är pjäsen blott en nihilistisk pose i antiteaterns fader Eugène Ionescos anda?” undrar Erik...
