Konsekvent skildring av våld och förfall

HELHET. “Orden och stämningarna, som skapas blir till en organisk helhet, som belyser mänsklighetens förfall och mänskliga värdens förgörande,” skriver Bo Bjelvehammar om Jonathan Svantessons debutbok.

Alkestis uppenbarelser av Jonathan Svantesson
Vertigo Förlag

Alkestis uppenbarelser är Jonathan Svantessons debutbok. Han har bakom sig studier på Skurups folkhögskolas skrivarlinje, akademiska examina i praktisk filosofi och litterär gestaltning. Och han har medverkat i litterära magasin som Ordkonst och Poros.

Jonathan Svantesson väljer en hjältinna från den grekiska mytologin, Alkestis, som bärare av det tyngsta livsoket. Hon är dotter till Peleus av Volos och gift med kung Admetes från Thessalien. Alkestis visar upp den högsta graden av osjälviskhet då hon erbjuder sig att dö i sin mans ställe. För övrigt är Alkestis även namnet på Euripides äldsta drama.

Det finns liv och det finns icke-liv. Liv kan upplösas, förgöras och förintas. I dessa tillstånd finns ingen tidsbundenhet och följaktligen kan företeelser och beteenden i de antika staterna förekomma i dagens Jemen eller Syrien. På denna resa mot förfall, råder inga regelsystem av hänsyn, moral och omsorg. Tvärtom upplöses de mönster och de ramar, som i normala fall reglerar mänskliga relationer och förhållningssätt. I stadier av upplösning härskar djuriska beteenden och omänskliga ledargestalter får stå för orkestreringen och sköta taktpinnen. Nu visas de verkliga begären och sådana handlingar som innebär våld och övergrepp.

[CONTACT_FORM_TO_EMAIL id=”2″]

Jonathan Svantesson låter Alkestis måla upp och forma sitt eget svarta landskap. Det gör hon med ett rationellt seende, som skärmar av henne från allt våld, från alla förintande handlingar, från en perverterad sexualitet och omåttliga plågor som drabbar såväl barn som vuxna. Alkestis ser allt detta, hon konstaterar att detta finns, att allt pågår kring henne. Men hon fortsätter likväl att leva sitt liv, med en viss distans till allt detta andra. Det underlättas av att hon även ser ljusa sidor i tillvaron, något som håller henne vid liv.

Som en barockmålare med sinne för otaliga detaljer och en fast komposition skapar Jonathan Svantesson en enhet, utan skyddsnät. Orden och stämningarna, som skapas blir till en organisk helhet, som belyser mänsklighetens förfall och mänskliga värdens förgörande. Han gör det med konsekvens och med en sträng kontroll över alla sina ord.