INTERTEXTUALITET. “Adania Shibli är en fena på att skriva verkligt läsvärd prosa och hennes vibrerande språkdräkt får berättelserna att leva och beröra”, skriver Cecilia Persson.
Beröring / Vi är alla lika fjärran från kärleken av Adania Shibli
Översättning: Jonathan Morén, Anna Jansson
Tranan förlag (2018)
Det är knappast någon överdrift att påstå att anglosaxism och eurocentrism dominerar den svenska litteraturutgivningen. Tranan förlag gör en mycket hedersvärd och viktig insats för att motverka detta faktum genom sin världslitteraturbevakning. Nu har turen kommit till den flerfaldigt prisbelönta palestinska författarinnan Adania Shibli med att ge ut två av hennes romarer i en och samma bok: Beröring och Vi är alla lika fjärran från kärleken. Frågan är varför Tranan har valt att göra på det här okonventionella viset? Är det en krass försäljningskalkyl, där förlaget utgår ifrån att romaner som dessa, inte kommer bli några kioskvältare ─ eller föreligger det ett intertextuellt samband mellan de två romanerna? Det är ett dubbelt grepp som både har sina fördelar och nackdelar, ty det inbjuder stundtals till en ganska teknisk läsning. Läsningen blir bitvis en litterär och språklig detaljundersökning, för att skönja om ”flickan” som är huvudkaraktären i Beröring återkommer som en annan gestalt i Vi är alla lika fjärran från kärleken. Det är också lätt hänt att börja värdera vilken av romanerna som håller högst litterär kvalitet och rangordna dem inbördes. Med detta sagt så ska det i samma andetag konstateras att Adania Shibli är en fena på att skriva verkligt läsvärd prosa och hennes vibrerande språkdräkt får berättelserna att leva och beröra.
Låt oss börja med Beröring, som är en berättelse om en flicka som med barnets nakna blick betraktar vuxenvärldens agerande och livets disparata händelser. Vad som gör Beröring, berättartekniskt intressant är Adania Shiblis språklek med pronomen. Flickan, befinner sig i skiftande rum och som det talande subjektet i romanens epicentrum. Genom att skriva berättelsen genom flickans undrande blick och med varierande berättarperspektiv, så bemästrar Adania Shiblis konststycket att både iscensätta växlande pronomina och tempus, med en imponerande stilsäkerhet.
“Den lilla flickan satt framför rumsdörren med strupen full av ett försvunnet språk, som blandades med ett förlorat tillfälle att ingå i pronomenet ni.” Shiblis språkton och mångtydighet påminner i långa stycken om den brasilianska författaren Clarice Lispector, vilken även hon är ett lysande exempel på vilka litteraturskatter, som går att finna i världslitteraturen. Beröring är en roman vars stora behållning ligger mer på språknivå än som övertygande berättelse men språket är så starkt att det inte förtar romanens sammhanhållande angelägenhet.
Vi är alla lika fjärran från kärleken, är upplagd både som brevroman och flytande prosa men upphuggen i löst sammanhängande berättelser, som binder romanen samman. Vi är alla lika fjärran från kärleken skildrar en kvinna som förlorat livslusten och kontrollen över sitt liv. Det är en berättelse om kärlekens självförbrännande krafter och på samma sätt som i Beröring så är det språkets kristallklarhet, som förvissar om romanens dignitet. Dessa två romaner kommer tyvärr inte bli några kioskvältare, men de bör bemötas med hyllande lovord på kultursidorna. Allt annat vore mycket förvånande.
cecilia.persson@opulens.se
