BÖCKER. Under jul- och nyårsledigheterna tipsar Opulens litteraturkritiker om tre böcker att läsa under lediga dagar. I titlarna länkas till recensionerna i sin helhet.
Närhetsprincipen av Hanna-Linnea Rengfors
Närhetsprincipen är en tung diktsamling om våld, katastrofer och övergrepp. Den utgår från terrordådet på Drottninggatan i Stockholm, och omsorg om de som står oss närmast. Men Rengfors lyfter även in de amerikanska fredsdemonstrationerna mot Vietnamkriget och krigsrapporteringar från Syrien, bland flera andra händelser. Det som inte berör oss direkt, och är svårt att ta in.
En av de starkaste dikterna i samlingen är Radium girls. Den handlar om kvinnliga fabriksarbetare i New Jersey, runt 1917, som fick i sig dödliga mängder radium. Fem av kvinnorna drev en rättsprocess som har haft stor betydelse för arbetarrörelsens historia i USA.
Hanna-Linnea Rengfors skriver rakt och precist utan att bli övertydlig, trots allt hon vill få med inom lyrikens snäva ramar.
Mammajournalerna av Helene Rådberg
Den offentliga sektorns “omsorgskvinnor”, psykisk ohälsa och relationen mellan mor och dotter är återkommande teman i Helene Rådbergs lyrik. I Mammajournalerna återgår hon till dessa, men i skönlitterär form.
Helene berättar om sin mamma Barbro som begick självmord efter ett liv av psykisk sjukdom och tablettmissbruk. I boken riktar hon sig till mamman med ett Du, och tilltalet blir direkt, nästan plågsamt nära.
Det är Barbros sjukhusjournaler, brev blandade med minnen och intervjuer med hennes grannar och vänner, tillsammans med Helenes egna terapibesök, som utgör romanen, som är lika mycket en bok om berättarjaget Helen som den är om Barbro. Och lika mycket en uppgörelse, som en kärleksförklaring.
Det onda av Inés Bayard
Det onda slog ner som en bomb mitt i metoo-debatten och nominerades till Goncourt-priset, när den utkom i Frankrike 2018. Det är obehaglig läsning som berör på djupet.
Bokens Marie har allt hon kan önska sig. Men när hon blir utsatt för en brutal våldtäkt av hennes chef, förändras allt. Hon föder en pojke som hon avskyr. Flera gånger är hon nära att döda honom. Marie börjar hata sin man, sitt jobb, sina föräldrar, sina vänner. En stark, dov kraft tar henne i besittning. Hon väljer att inte bli ett offer.
Bayards språk är rakt och osentimentalt. Och äntligen är det kvinnan som styr förloppet. Men en misstanke väcks om att Marie inte är helt pålitlig, kanske är det som hänt bara en psykotisk kvinnas hjärnspöken?
poesi@opulens.se
