SVIT. Pengar på fickan av Asta Olivia Nordenhof är första delen i en tänkt svit på sju romaner. Anna Remmets har läst och konstaterar att boken definitivt väckt hennes nyfikenhet på vart denna planerade bokserie kommer ta vägen.
Pengar på fickan av Asta Olivia Nordenhof
Översättning Johanne Lykke Holm
Norstedts
När det gigantiska fartyget Ever Given fastnade på tvären i Suezkanalen gav det upphov till många så kallade memes om lite allt möjligt, men framförallt kom skeppet, med dess enorma mängder varor (som även inkluderade levande djur!) att förkroppsliga den världsomspännande kapitalismens storlek, otymplighet och (paradoxala) skörhet. [2021-06-02 00:00″]
I den danska författaren Asta Olivia Nordenhofs nya roman ligger ett annat skepp, det sedermera uppbrända passagerarfartyget Scandinavian Star, på tvären. Fast i berättelsen och inte i någon kanal. Och liksom Ever Given symboliserar Scandinavian Star kapitalismen och dess hänsynslösa logik.
Nordenhof, född 1988, har tidigare tilldelats både Montanas Litteraturpris och Per Olov Enquists pris.
Pengar på fickan, som är översatt till svenska av Johanne Lykke Holm, är första delen i en tänkt svit på sju (!) romaner. Den handlar om Maggie och Kurt som när vi först möter dem i medelåldern befinner sig på precis rätt sida om det ”respektabla” livet, men med vad det verkar bräckliga marginaler. Maggie är Kurts andra, ganska mycket yngre, fru och tillsammans har de den vuxna dottern Sofie som när hon någon gång träffar dem gör Maggie både osäker och defensiv med sina universitetsord och sitt tal om feminism.
Undan för undan vecklar Kurts och Maggies utsatta och brutala ungdomsår ut sig, liksom Kurts brutalitet mot Maggie. Och mitt i berättelsen om dessa två finns alltså, till synes insprängd ganska apart, den om skeppet Scandinavian Star som bränns upp i ett försäkringsbedrägeri som klimax i en härva av mygel och skrupelfri jakt på de pengar som är som är så viktiga att ha på fickan. Vad Scandinavian Star har att göra med Maggie och Kurt antyds inte förrän precis i slutet.
Pengar på fickan är ingen tjock bok, men Nordenhof tecknar på de relativt få sidorna med skarpa om än lite skissartade penseldrag bilden av två liv levda i samhällets utkant. Ibland utanför, ibland precis innanför men alltid på gränsen.
Våldets stegring i Maggies och Kurts relation är skickligt och ytterst obehagligt skildrat. Men Nordenhof gör det inte heller enkelt för sig (eller läsaren) i porträttet av Kurt, även om hon inte heller hemfaller åt att romantisera hans och Maggies relation. Båda två är mångfacetterade, invecklade människor. När deras dotter kommer ut som lesbisk och läsaren förväntar sig en explosion från Kurt, blir han i stället glad över att deras Sofie blivit tillsammans med sin första flickvän. Denna finstämda scen mellan två stolta föräldrar balanseras dock upp av Maggies reaktion precis innan, när hon blir omåttligt lättad eftersom hon tänker sig att Sofies homosexualitet kommer att skona henne från att bli slagen sönder och samman såsom Maggie själv har blivit. Nordenhof vågar lämna alla sår öppna utan att försöka lösa konflikter eller jämka ihop motsättningar.
Något som förbryllar lite är det ”jag” som dyker upp i början och slutet av romanen och som av allt att döma för talan i stycket om Scandinavian Star. Vem det är som talar och vilken koppling denna har till romanpersonerna är inte klart. Detta okända ”jag” som tycks vara den som berättar om Kurt och Maggie skapar i alla fall ett visst avstånd till dem, och öppnar också för att det vi läser kanske bara är en utomståendes tolkning av dessa människor. Möjligen är det författarens sätt att plantera in en frågeställning om den frihet de som tillhör samhällets mittfåra alltid tar sig när de tolkar och beskriver de som är i utkanten oavsett om det handlar om myndigheters dokumentation, politisk debatt eller skönlitterära skildringar.
Vi hjälper författare och kreatörer att formulera sin idé, att hitta rätt tilltal och att nå ut.
Det essäliknande kapitlet om fartyget då, tillför det något? Även om det på slutet visar sig finnar en koppling mellan fartyget och Maggie och Kurt undrar jag om inte samma poäng om rovkapitalism som görs i det resonerande stycket om Scandinavian Star inte hade kunnat göras mer subtilt och organiskt. Asta Olivia Nordenhof har ju visat att hon i allra högsta grad behärskar det subtila.
Hon har i alla fall definitivt väckt min nyfikenhet på vart denna planerade bokserie kommer ta vägen. [/premium]
anna.remmets@opulens.se
