HÅGKOMSTER. “Bröderna konstaterar att nostalgi är en förförisk lögnare. Men ett läsvärt projekt är boken även om en del slutsatser inte är originella”. Rolf Karlman har läst bröderna Westös Åren. Två bröder berättar.
Åren. Två bröder berättar.
Av Kjell och Mårten Westö
Albert Bonniers förlag
Kjell Westö är kanske mest känd för den svenska läsekretsen för sina Helsingforsskildringar. Han fick Nordiska Rådets litteraturpris 2014 för sin roman ”Hägring 38”. En bok om ett manligt nätverk i Helsingfors som känt varandra sedan ungdomsåren.
Lillebrodern Mårten skriver poesi och prosa. Han är även verksam som översättare. Bröderna förenas i gemensamma intressen som musik och idrott. De är musikaliska storkonsumenter och har spelat i samma coverband.
I det nu utgivna gemensamma bokprojektet ”Åren. Två bröder berättar” reflekterar bröderna turvis i 50 korta texter om sin uppväxt och tonår, vuxenblivande, åldrande, författarskapen. De funderar kring världen och det Helsingfors som förändrats under deras livstid. De personliga tillkortakommandena i nära vuxenrelationer beskrivs med omsorg av andra parter. Kjell skriver: ”Jag har sett rakt igenom de människorna, sett dem när de är som naknast, som svagast, som vildast, och de har sett mig lika naken som jag dem. Det är ett förtroende och jag tycker inte att man ska bryta det, hur drabbande litteratur det än kunde bli. Därför drar jag snävare gränser nu än när jag skriver fiktion.”
Kjell och Mårten Westös farfar och morfar dog bägge i krigen mot Sovjetunionen 1939 – 1944. Farfadern, som var menig, stupade under en sovjetisk offensiv i februari 1940. Morfadern, som var fänrik, träffades av en prickskytts kula i augusti 1941 några månader efter att fortsättningskriget inletts. De stupade anhöriga präglade brödernas uppväxt. De stod inom glas och ram på mammans piano, båda i uniform, fortfarande mycket unga. De såg rakt in kameran, blickarna var frimodiga och öppna. Man pratade sällan om dem i Westös familj – sorgen hos de vuxna var alltför stor. Farmodern och mormodern var unga, under 30 år, när de miste sina män. Båda var djupt religiösa och de förblev änkor hela livet. De uppfostrade sina barn och stretade på.
Brödernas föräldrar var båda i tre år gamla när de miste sina fäder. De valde att hantera sin sorg på olika sätt. Modern var tidvis deprimerad under barnens uppväxt. Kjell Westös far var under en period krigsbarn i Småland.
Bröderna växte upp i ett annat Finland än den krigstida generationen. Landet präglades av optimism och framtidstro. Nokia var länge en succé som präglade hela landet. Deras egna barn födda på -90 talet är ännu mera distanserade till krigsåren. Samtidigt påverkar inbördeskrig och krig flera generationer. Moderns depression nämns redan i Kjells första text:
“Det är hösten 1967, sen september eller tidig oktober. Jag sitter i baksätet i pappas nyanskaffade Taunus. Vi kör från Ulfsbyvägen, där vi bor, till den närliggande motorvägen Finlands första och vidare till en vårdanstalt i Veikkola några mil utanför stan. Där ute är himlen klar och hög, lövträden sprakar i rött och guld och vajar i vinden. Pappa kör fort, det gjorde han alltid. Och du finns med du också, min bror Mårten, i detta det första minnet jag har: du ligger i en bäddad korg där bredvid mig. Du är fyra, kanske fem månader gammal och vi skall hälsa på mamma, som vårdas för sin depression ute i Veikkola.”
Mårten skriver om föräldrarna ur sitt perspektiv: ”Ibland slår det mig hur starkt vi präglades av att växa upp med två föräldrar som hade så skilda sätt att se på livet. Mamma som stod till hälften vänd mot det förflutna, pappa som ständigt hade siktet inställt på framtiden.”
Föräldrarna kom också att separera och Mårten bodde under en period med modern som under sina bättre perioder var engagerad i frågor om psykisk ohälsa.
Viktiga tidsmarkörer som präglar brödernas uppväxt var kärnkraftsolyckan i Tjernobyl, mordet på Olof Palme, olyckan med rymdfärjan Challenger 1986. Finska idrottsbragder i framförallt friidrott och skidåkning gjorde outplånliga intryck på bröderna som båda var intresserade fotbollsspelare i ungdomen. Mårtens engagemang för engelsk fotboll i allmänhet och Arsenal i synnerhet ledde till flera resor till England.
Kjell inledde sin journalistiska karriär på Hufvudstadsbladet. Ett finlandssvenskt maktcentrum för politik och kultur. En i huvudsak manlig redaktion som sjöd av ”kreativitet och alkohol”.
Bröderna konstaterar att ”nostalgi är en förförisk lögnare”. Men ett intressant och läsvärt brödraprojekt är boken även om en del slutsatser inte är originella. ”Hur hände allt så snabbt? Vart tog åren vägen?
info@opulens.se
