Inför besöket på Bokmässan

GÖTEBORG. Opulens utsände Robert Myhreld förbereder sig på att besöka Bokmässan i Göteborg. Här är hans tankar kring detta.

I morgon är det dags för mässans höjdpunkt, när jag förärar alla på Svenska Mässan mitt besök. Då har de varit i gång under en dag, och tre dagar återstår till söndagen då allt rundas av. Alla packar ihop för reflektioner och en hundra veckor lång återhämtning. De flesta svär på allt som är (o)heligt att aldrig återvända. Alla ljud, människor att vara artiga mot, bokstånd och händer att trycka sliter livsgnistan ur vilken stark själ som helst. Men de kommer naturligtvis tillbaka. Människans främsta egenskap är att glömma.

Så hade det varit om det var ett vanligt år. Som ni vet lever vi inte i ett sådant. Det har varit en påfrestande och därmed ödmjukande tid. Folk har kontemplerat, kanske rentav insett vad som är värdefullt i livet. Jag känner folk som unnat sig att bli rökare. Men med de fruktansvärda konsekvenserna i åtanke går det inte gärna att skriva att det varit en värdefull läxa. Människor har dött. Företag ramlat ihop. Elever farit illa. Gamla isolerats. Vi kommer få leva med sviterna länge, länge. Det som hänt har hänt.

Förra året gick mässan inte av stapeln som man önskat. I år har de löst det på ett liknande och likväl finurligt vis. Vi erbjuds seminarier, intervjuer, kända författare. Upplägget beskrivs så här:

”Det kan låta som att Bokmässan är tillbaka med full sving. Men det är i år, likt förra året, en anpassad Bokmässa som äger rum i slutet av september. För att reglera flöden och minska risken för trängsel utformas möjligheter till fler sittande aktiviteter. De stora ytorna i mässanläggningen anpassas och ger plats för inspelningsstudior för seminarier och scener där mässbesökarna sittande kan lyssna till sina favoritförfattare. Antalet fysiska besökare begränsas kraftigt.”

Inga bokbord som jag förstår det. Nedrans – vad ska man nu lägga sina CSN-bidrag, frilanspengar, direktörslöner och andra intäkter på? Kanske är även detta ödmjukande, åtminstone för mig. Tre lokala bokhandlare kommer finnas på plats för att ge alla en lisa för själen. De ska samarbeta och utgå från det som ingår i programmet:

”Bokmässans seminarieprogram speglar vår samtid och blir därför varje år en slags tidsmarkör för vilken tid som vi befinner oss i. Detta märks inte minst i år, med programpunkter som berör Sveriges coronastrategi, gängkriminalitet och internationella utblickar kring demokrati i Ryssland, Hongkong, Myanmar, Latinamerika, södra Afrika och arabvärlden.”

Ljus finns ändå. Vad sägs om 650 författare, forskare, journalister och sakkunniga som medverkar i över 250 seminarier? Inte illa. För er som inte kommer in på mässan finns det något som heter Bokmässan Play. Tillgång till denna tjänst kan införskaffas för 395 kronor. För många är det mycket pengar, men det är som det är. Kanske sitter jag själv hemma medan jag låtsas att jag varit på plats. Fantasin har räddat många.

Jag ska göra mitt bästa. Jag ska smyga in, tassa runt och försöka smälta in för att efter några timmar försöka slinka ut obemärkt. Jag ska försöka uppföra mig som folk, men det lär väl då bli sådana av sämre sort. Jag kommer dra skam över Opulens. Jag kommer känna mig så in i vassen malplacerad i egenskap av ”ackrediterad journalist”. Vi får se vad presscentret erbjuder för att lindra min smärta. Tyvärr kommer högdjuren i kultureliten antagligen vara där. Vad gör man då? Svar mottages gärna och skyndsamt på e-post.

Ärligt talat: mitt enda mål är att blidka herr chefredaktör Stefan Bergmark. Har han läst “Högt bland Saarijärvis moar” hoppas jag att han i efterhand säger ungefär så här till resten av redaktionen: – Handä sloken tycks ju ha fått ett å anat ti stånd. Aldrig had jag kuna tro att hedä helvites lurvia karlspiktakle sku dug ti gör texter, men nog tycks han ha mäkta me he å.

Jag tror att det kommer sluta som för den sufiske mystikern när någon frågade hur läget var: Hur står det till med folk, som äro uppå hafvet, och skeppet har förlist, och hvar och en af folket på en planka? Fasansvärdt! Sådan är min belägenhet.