PROSA. Michel Houellebecqs senaste roman ”Förinta” är enligt Gregor Flakierski “en spännande och intresseväckande roman, med fantastiskt bra driv och tung substans i berättelsen.”
Förinta av Michel Houellebecq
Översättning: Sara Gordan
Albert Bonniers förlag
Jag måste erkänna att jag har varit högst ambivalent när det gäller Houellebecqs författarskap, hans cynism, misantropi och misogyni. Samtidigt är han sällsynt vass i sin kritik av samhället, det politiska spelet, av en genomkommersialiserad, förflackad civilisation utan andliga värden, med en innehållslös individualism och utan naturliga sociala gemenskaper. Och så är han förstås en driven författare. Med det sagt så kom hans senaste roman som en klar överraskning, och på det stora hela en positiv sådan.
Visst kan han fortfarande vara nog så cynisk, inte minst när det gäller politikens värld, men vem kan klandra honom? Det är lätt att känna en fullständig avsky inför det politiska spelets tomhet, med dess lömska intriger, skamlösa hållningslöshet, där konkret innehåll har ersatts av manipulativ medieträning, och när det är omöjligt att kritisera motståndarens politik eftersom den är precis samma som ens egen!
Den närliggande framtid som Houellebecq skildrar är till synes ganska positiv, åtminstone med den politiska och ekonomiska elitens mått mätt. Ekonomin är mycket framgångsrik och tillväxten god, men tyvärr till ett pris. Och priset är växande klyftor med bara fattiga och rika, medelklassen är helt utplånad, arbetslösheten är skyhög, den offentliga sektorn privatiserad och drabbad av omfattande nedskärningar, brottsligheten är förfärande hög, och polis och militär får en ökad roll i samhället.
En framtid som påminner oroväckande mycket om samtiden.
Mitt uppe i denna komplexa verklighet finns Paul, en nära medarbetare till den framgångsrike ekonomi-, finans- och budgetministern och potentielle presidentkandidaten. Paul är välutbildad, har gått i en av landets elitskolor och har nått så långt i karriären som det är möjligt för någon utan politiska ambitioner.
Men han är en ensam person. Hans äktenskap är stendött, han har inga vänner, banden med familjen är oklara och distanserade. Här möter vi en helt ny sida hos Houellebecq, han tecknar en så insiktsfull och fin, nästan ömsint, bild av mänskliga relationer. Genom Pauls ganska drabbande öde ställer författaren frågor kring den mänskliga existensen, vår tillvaro från ”allt till intet”, och inte minst vår rädsla, och inte sällan en huvudlös förnekelse, av dödens realitet.
Är gemenskap över huvud taget möjlig, eller är vi dömda till ensamhet?
Det finns – trots allt – en försiktig öppning hos Houellebecq, också det något nytt för hans del.
Sedan ska jag låta vara osagt om Pauls existentiella grubblerier är verkligen universella, eller mer av en klassbunden karaktär.
Hur som helst är ”Förinta” en spännande och intresseväckande roman, med fantastiskt bra driv och tung substans i berättelsen. Möt den nye Houellebecq!
info@opulens.se
