HYLLNING. I en hyllningstext skriver Susanne Liljedahl om Sara Danius och Gittan Jönsson och deras alter egon: Gittan P Jönsson respektive Dammsugerskan.
Lika mycket som de är olika, liknar de varandra. Ingen av dem passar riktigt in, de bryter mot normer och koder, antingen de är uttalade eller inte. Upprör och pockar på utan att vara klichéer eller patetiska pastischer. Alter egon skapade av Sara Danius och Gittan Jönsson. De briserade i min hjärnbark och letade sig in i själens dunkla vrår, rörde om lite grann och gjorde mig på gott humör. Mer väsentligt är att dessa “andra jag” på ett alldeles särskilt sätt lösgör ett mentalt och kulturellt bagage — tyngder om hur man bör vara. Samtidigt som de berättar något essentiellt om kulturen och samhället per se.
Professorn i litteraturvetenskap, forskaren och författaren Sara Danius alter ego, Gittan P Jönsson, har i olika media och i andra sammanhang rullat fram som en ångvält och som en blond valkyria med tuperat, hårdsprejat hårsvall med bred skånsk dialekt och fotriktiga skor. Ibland iförd samma väska som ironladyn Margaret Thatcher. En sådan läderväska som användes för “handbagging” och som satte skräck i ministrarna i underhuset,
I botten är Gittan P chef för Skånska forskningsrådet och hon vurmar för det kontinentala och Öresundsbron. Stockholm är Sibirien. Hon är väldigt praktisk, och inte speciellt intresserad av litteratur. Det sägs att hon gillar att spela roll och leka och vet att leken frigör endorfiner, energi och kreativitet. Absolutely fabulous.
Helt comme il faut blir hon aldrig. I det slutna och pompösa sällskapet, Svenska Akademien, blev hon en oerhörd påfrestning. Föreställer mig att det klirrade i kristallkronorna, att manchettknappar och slipsar rättades till och att en och annan harkling svårligen kunde döljas. Kanske saknas humor och själva känslan för konstarterna i vidare mening i denna dryga klubb. Löjligt nojs och slippriga skämt är dock tillåtna mellan punschen och ärtsoppan, speciellt om skämten kommer från herrarna, enligt uppgift från en hårt prövad ledamotsledsagare med insikter i denna sfär.
Egentligen har Gittan P J i likhet med Dammsugerskan en faiblesse för städande även i dess bildliga betydelse. Att synliggöra genom att göra rent hus, sopa bort det unkna och det som skaver. Ingen av dem nöjer sig med dammvippor i städandets vidunderliga teori och praktik. Oh nej, här är det fråga om rejäla don. Till min kännedom har det kommit att hon ibland åker på internationella städkonferenser och jag vet med säkerhet att hon varit på en sådan strax utanför Edinburgh.
Vad Gittan P Jönsson hittar på i tjänstevistelsen i Niedersachsen är det emellertid få som vet. Obekräftade rykten gör gällande att hon setts i butiker i den gamla hansastaden med kopiösa mängder av rengöringsmedlet Universal-Stein samt dammsugartillbehör med mycket hög sugeffekt. Men många tvivlar på att vi får se fler rungande framträdanden av ångvälten och valkyrian. Ändå var det inte så längesedan som hon skickade en hälsning på Instagram och meddelade att hon kände sig nöjd efter en dag på stan (förmodligen Stockholm denna gång, men man vet aldrig var man har henne) med hashtaggar som #lyckaärettnyttmunstycke #bestvacuumcleanerinuniverse.
En kan undra vad P:et står för. Hennes namne är Gittan Jönsson. Obs utan P! Konstnär och illustratör. Hon gör expressiv konst med sting. Röjer, fejar och donar så att till och med maktrelationer och sociala relationer blir synliga. Patriarkatet monteras ner. Alter egot heter Dammsugerskan som jag nyligen läst om i boken Dammsugerskans fyrtiotvå uppdrag. Dammsugerskan är främmande i sin omgivning, passar inte in men låter sig inte hindras. Snarare dansar hon fram som en annan orädd böna med sina olika tillbehör. Hon ber inte om lov — en gränsöverskridare i många kulörer.
Japp, de båda skånska bönorna uppfinner och kreerar, sätter fart och sätter färg, och skrider över det förväntade.
info@opulens.se
