Helgporträttet: “Jag vill säga något annorlunda till världen”

INTERVJU. Poeten och scenkonstnären Ali Thareb från Irak är en av nio personer som denna vecka tilldelades Natur & Kulturs stipendium på 100 000 kronor. Sedan februari är han fristadsförfattare i Jönköping och i vår kommer hans diktsamling En ömsint man från knivarnas rike ut på svenska.

Stort grattis till stipendiet! Vad betyder det här stipendiet för dig och din konst?

– Till att börja med vill jag tacka dig för den här intervjun. Stipendiet betyder mycket för mig, särskilt som jag är gästförfattare i Sverige sedan snart ett år. Det gör mycket för mitt skrivande och min konst. Det är inte enkla saker att ägna sig åt, men jag brukar alltid göra svåra saker. Det är väldigt fint att jag fick stipendiet, även om det samtidigt innebär ansvar.

Hur började du skriva poesi?

– När jag började skriva var det inte poesi. Det började med andra saker, typ meddelanden till flickor i skolan. När jag var 13 år så slutade jag med det och började istället skriva små romaner och dikter. Men man kan säga att mitt riktiga skrivande började när jag kände att jag var poet.

Varför skriver du?

– Jag skriver eftersom jag vill säga någonting annorlunda till världen. Jag försöker att lämna mitt liv i denna värld och förflytta mig till en annan. Det finns många svar på din fråga men jag tror att alla svar passar in i den beskrivningen. Men jag vet inte, kanske skriver jag för att jag vill tillbaka till barndomen.

Din diktsamling En ömsint man från knivarnas rike håller på att översättas och kommer ut på svenska i vår, vill du berätta lite om diktsamlingen?

– Jag har försökt säga allt jag har inom mig i den här boken. Jag vill berätta att det finns en annan värld, där det händer många saker varje dag. Jag vill att även läsare här i Sverige ska kunna se och känna det. Jag och min bok från Irak, med alla dikter i. Den har levt med mig och vi har gjort mycket tillsammans där. Det är inte bara ord och meningar och sidor, den är som en annan människa som har sett hemska saker tillsammans med mig. De här dikterna betyder mycket för mig eftersom jag har gett en stor del av mitt liv till den här boken. Så jag hoppas att allting blir bra.

Du skriver ju på arabiska men dina texter har kommit ut på både arabiska, franska och turkiska, och snart på svenska. Hur känns det att bli översatt?

– Jag känner att det är bra för mina texter eftersom jag tycker att översättning liknar en resa. Texter reser också genom andra språk och når andra länder. Som du vet är inte översatta texter likadana som originalet, men översättningen hjälper litteraturen till olika länder. Det är jättekul att se mina texter översättas till andra språk.

Sedan februari i år bor du i författarfristad i Jönköping, hur hamnade du där?

– Det är en lång historia men jag kan berätta lite. År 2018 var jag i Malta och träffade en av mina vänner, som också är författare. Vi var på en poesifestival tillsammans och han berättade för mig om författarfristäder. Jag ansökte och väntade i ungefär två år innan jag fick den. Nu har jag bott i Jönköping i snart ett år.

Hur har det påverkat ditt skrivande att bo i författarfristad?

– Nu försöker jag att skriva texter på ett annorlunda sätt, eftersom jag tror att det här nya livet behöver ett nytt typ av skrivande. Jag brukar alltid ta lång tid på mig att skriva för jag tror att det är bra och väldigt viktigt för skrivandet. Skrivande för mig är livet, och jag vill inte att mitt liv ska gå snabbt.

Fristadsprogrammet i Jönköping är till för författare som behöver få sin röst hörd eller texter publicerade. Hur har det varit viktigt för dig?

– Det har varit jätteviktigt för mig. Fristadsprogrammet hjälper mig att inte vara rädd och det i sin tur hjälper mig med mitt skrivprojekt. De gör mycket för mig där, jag känner att de är min familj i Sverige. Jag hoppas att jag alltid ska kunna fortsätta att berätta viktiga saker tillsammans med dem.

Du är också scenkonstnär. Och i Irak har du blandat poesiuppläsning med performance, vad tillför performance poesin?

– I Irak är poesiperformance jätteviktigt för mig och mina vänner. Genom den har vi kunnat berätta många saker om livet där. Livet i Irak är annorlunda och väldigt svårt, så skrivandet är inte tillräckligt när jag vill säga någonting. I Irak var vi tvungna att hitta andra sätt för att säga vad vi känner och vad vi vill, och vi pratar säkert för alla människor där.

2014 grundade du The Cultural Militia tillsammans med andra poeter och scenkonstnärer för att motsätta er våldsamma operationer i Irak. Ni har framfört er poesi på farliga platser som landminfält och explosionsplatser. Var kommer det modet och den drivkraften ifrån?

– Det var jättesvårt men vi ville göra någonting annorlunda. Som jag berättade för dig, livet i Irak är inte lätt. I slutet av 2014 bestämde vi oss för att genomföra ett verkligt projekt och vi gjorde det. Det är många saker som har hänt oss, men vi har fortsatt eftersom vi alltid trott på att vi har rätt. The Cultural Militia innehåller två viktiga saker, en av dem handlar om skrivandet och det andra om samhället.

Och sista frågan, vad har du för planer för din konst i framtiden?

– Det är en svår fråga, eftersom det handlar om framtiden. Mina drömmar är väldigt stora och långt borta. De är stjärnorna själva, och jag vill komma till stjärnorna.