ROMAN. Sonnenschein av Daŝa Drndić är en grotesk historia, som griper tag i mig från början och som sedan aldrig släpper taget, inte ens när jag läst klart, skriver Thomas Almqvist.
Sonnenschein: Bakom alla namnen döljer sig en historia av Daŝa Drndić
Översättning: Djordje Zarkovic
Rámus
Daŝa Drndić (1946-2018) var författare, dramatiker och redaktör. Hon föddes i Zagreb och debuterade som författare 1982. När hon dog i lungcancer hade hon precis fått sitt stora internationella genombrott som författare. Sonnenschein är den första av hennes böcker som översatts till svenska.
Det är en dokumentärroman som genom vittnesmål och med fokus på en persons öde skildrar andra världskrigets och Förintelsens trauman under nazisternas ockupation av norra Italien. Med sällan skådad kraft väver Drndić samman fiktion med vittnesmål från såväl offer som bödlar som från de barn som sent i livet fick veta att de var en del av Himmlers Lebensborn projekt.
Haya Tedeschi sitter gammal och ensam och går igenom fotografier och tidningsurklipp. Efter 62 år ska hon återförenas med sitt barn, son till en tysk lägerkommendant och bortrövad av de tyska myndigheterna som en del av Lebensborn projektet för ett ariskt Tyskland. Hon funderar över bilder, textfragment och vittnesmål som berättar om fascismens väg till makten i Italien, införandet av raslagar och massakern på italienska judar och slaver i koncentrationslägret San Sabba, utanför Trieste. Bakom vart och ett av namnen på de 9000 italienska judar, som mördades, döljer sig en historia, liksom bakom vart och ett av namnen på den kvartsmiljon barn som adopterades bort i Lebensborn projektet. Det är 2006, platsen är Gorizia, inte långt från Trieste, och historien har hunnit ikapp Haya.
Det förflutna kommer till tals genom en kör av röster, där de mörka skuggorna från Mussolinis Italien och Hitlers Tyskland träder fram igen. Det är en ytterst laddad och stark historia, där ondskan ändå på något sätt balanseras av författarens till synes nyktra saklighet. Hon kommenterar inte utan vi får själva dra våra egna slutsatser. San Sabba, den före detta risfabriken utanför Trieste, fungerade som ett transitläger för tyskarna, varifrån fångarna sedan transporterades till Auschwitz och Dachau. Även Claudio Magris har skrivit om San Sabba och den här tiden i romanen Åtalsgrund saknas (2016).
Stöd Opulens - Prenumerera!
Barnen i Lebensborn projektet mördades eller togs från sina icke-ariska föräldrar och överlämnades till ”rena ariers vård”. Hayas minnen är ingen illusion. Hennes minnen är inte det förgångna utan hennes nu. Drndić staplar tyska illdåd och skändligheter på varandra. Jag ska inte säga att jag blir ”mätt”, men berättelsen fastnar på något sätt i halsen. Hur kunde detta få ske? Människorna levde i okunskapens illusion. De som visste vad som hände, pratade inte om det. De som inte visste, ställde inga frågor. De som frågade, fick inga svar.
Sonnenschein är en grotesk historia, som griper tag i mig från början och som sedan aldrig släpper taget, inte ens när jag läst klart. Det är ytterst viktigt att historien på det här sättet vecklas ut och blottas och att vi aldrig får tillåtas att glömma.
thomas@opulensforlag.se
