FINLANDSSVENSKT. Med utgångspunkt i Henrik Knifs aktuella biografi över Göran Schildt berättar Rolf Karlman om den finlandssvenske författarens liv.
Finländaren Göran Schildt levde mellan 1917–2009. I Sverige medverkade han i Svenska Dagbladet som litteraturkritiker. Han var också en framstående konsthistoriker. Under hela efterkrigstiden försörjde han sig som fri författare efter skildringar om resor med segelbåten Daphne på bland annat Medelhavet och Nilen. Han var en flitig författare och tidig resebloggare som inspirerade många till segling.
Redan som ung på 1930-talet sökte han sig mot medelhavskulturen och framförallt Grekland. Vid sidan av reseskildringar skrev han en tredelad monografi om vännen Alvar Aalto och hans verk. Nu är han själv föremål för en biografi av Henrik Knif: Göran Schildt. Två liv (Gummerus förlag).
Göran Schildt liv präglades av två tidiga katastrofer. När han var åtta år valde fadern, den berömde författaren Runar Schildt, att avsluta sitt liv. Som 23-åring deltog Göran Schildt i finska vinterkriget. I krigets allra sista dagar vid striderna i Viborg trasades hans underliv sönder av en rysk kula. Mirakulöst nog inte bara överlevde han, utan hans reproduktiva organ kunde återställas med restaurativ kirurgi. Visserligen blev han steril, vilket var en stor sorg, men sexualdriften fungerade och kvinnorna blev många.
Göran Schildts intresse för antiken grundlades på 1930-talet i resor tillsammans med vännen Georg Henrik von Wright. I Frankrike var det målaren Cézanne och författaren André Gide som påverkade den unga finländaren. Göran Schildt var en extrem individualist som inte tillhörde någon politisk eller religiös inriktning. Han hade en dröm under vinterkriget att om han överlevde skulle han segla på Medelhavet. Han förverkligade den drömmen.
Göran Schildt rörde sig i intellektuella kretsar med vänner som Alvar Aalto och Georg Henrik von Wright. Till de nära vännerna hörde också den Ulla Bjerne. En i sanning okonventionell kvinna som trots att hon var 27 år äldre än Göran Schildt kom honom nära. De brevväxlade i många år.
Ulla Bjerne föddes som Gully Cecilia Ohlsson i Söderhamn 1890. Hon var dotter till grosshandlare Vilgot Ohlsson och Margareta Fors. Hon lämnade hemmet redan som tonåring. Innan dess hade hon avslutat studier vid läroverket. Hon var en äventyrlig och orolig själ som straffade sig ut ur den norrländska småstaden. Hon kom först till Stockholm och sedan till Köpenhamn och Paris. Hon umgicks i svenska konstnärs- och författarkretsar och hade själv författarplaner. I Köpenhamn träffar hon Evert Taube och inleder en kärleksrelation med honom. Vid 22 års ålder lever hon på en man som vill gifta sig med henne. 1916 debuterar hon med boken Mitt andra jag som utspelar sig i Söderhamn som hon kallar “Döderhamn”. Efter flera relationer, bland annat i Marocko, gifter hon sig 1922 med kirurgen Léon Biadut och flyttar i början av 1930-talet till den lilla staden Lovisa i Finland. Hon skriver flera frispråkiga böcker och får beröm av bland andra Jörn Donner.
När Göran Schildt som 23-åring planerar att gifta sig med sin första hustru – den svenska glasformgivaren Mona Morales – får han följande råd av den livserfarna Ulla Bjerne.
“Jag gillar ditt val och i synnerhet att du inte ingår förbund med en liten docksjäl utan med en kvinna som hunnit till en ålder då endast en djup känsla kan tvinga en till att ta detta ödesdigra steg, som leder in i äktenskapet. Jag anser nämligen att du mentalt är 30 år, en ålder som jag efter mångsidigt prövande har funnit vara mannens mest fördelaktiga och i varje fall för min egen del den sympatiska och för egen intelligensnivå mest sammanfallande. Ända sedan min gröna ungdom har jag emellertid med misstänksamma blickar iakttagit den institution som kallas äktenskap. Och efter att nu ingått i den gyllene ålder som definitivt kallas medelåldern (vilken för min egen del inte på något sätt besväras av stelbenthet och några sterila fördomar!) betraktar jag med klarsynta blickar äktenskapet närmast som en rudimentär anordning för kanariefåglar och kaniner – men inte för tänkande människor! Detta gäller i varje fall 99 procent av mänskligheten.
Dock – detta bör inte avskräcka dig och undantagen, till vilka jag inbillar mig att du och Mona hör. Att önska er ‘lycka’ vore endast en konventionell fras, som jag föraktar, ty det är inte av någon betydelse om vi är lyckliga eller olyckliga i detta liv. Det enda av vikt är, att vi försöker att vara levande och helst över alla gränser. Abnormt levande till robotarnas förargelse!”
Göran Schildt rörde sig hemtamt mellan Stockholm och Helsingfors och den grekiska ön Leros utanför Turkiets kust. Han var en duktig seglare och fotograf. Med sin andra hustru Christine bodde han stora delar av året på Leros. Sent i livet blev Villa Skeppet i Ekenäs – ritat för paret av vännen Alvar Aalto – det permanenta boendet.