BARNBÖCKER. Bo Bjelvehammar njuter av Lars Lerins nya barnbok Kattjakten och menar att detta är en bok som även vuxna kan ha stor behållning av.
Kattjakten av Lars Lerin
Bonnier Carlsen
Det är vinter i Värmland, snön faller över Hammarön och de två bröderna Gabriel och Rafael. I det gula huset bor också två pappor, Junior och Lars. Lars målar tavlor och Junior gör allt som behöver göras i ett hem. Pojkarna har varsin katt Mimi och Silling. Mimi är ju ett vanligt kattnamn, Silling är högst ovanligt. Det är Lars som har bestämt namnet, efter en polis i Munkfors, som alltid var snäll mot honom under hans uppväxt där.
Det är nära julafton, men alla vaknar till en annorlunda morgon; det är så tyst och ingen syns till, ingen katt låter, inget tassande över golven. Men så dyker Mimi upp i köksfönstret, men Silling är borta, försvunnen.
Nu börjar ett lockande, ett ropande, ett letande på möjliga och omöjliga ställen, men det är svårt i denna snöiga tystnad, inga spår är bevarade.
Alla blir kattletare och alla deltar i ett samtal kring försvinnandet, det blir ett brett pratande om stort och smått, allt från snöflingor till vilda djur i Afrika. Men ingen katt är att finna, inte ens i den gåtfulla och mörka jordkällaren, inte heller i grantoppar.
Letandet växer, de frågar grannar både i Dalängen och på Brantfall; ingen katt har synts till.
Så bryts dödläget, ett ynkligt ljud hörs från garagetaket, där sitter Silling, utan att kunna ta sig ner! Efter att så ha samlats till en gemensam måltid, faller snön, friden och ron över det gula huset.
Det är god läsning för alla från 3 till 94 år. Den gemensamma uppgiften gör att alla kommer nära varandra i det stora samtalet. Lägg därtill den stora njutning som består i att betrakta Lars Lerins utsökta akvareller, med motiv från vinterstela björkstammar till stumma hölador i vintervila.
bo.bjelvehammar@opulens.se
