LYRIK. “Jag behöver nog inte undra så mycket över varför Espmark ansåg att hans bästa verk tillkom efter 70-årsåldern. Dikterna i ‘Hemfärd till glömskan’ är nämligen genuint mogna och doftar av både närhet och ålderdomens visdom, skriver Lis Lovén.
Hemfärd till glömskan
av Kjell Espark
Norstedts
I Kjell Espmarks sista, postumt utgivna bok, flödar texten av historiska och litterära referenser. Espmark skärskådar tankens strukturer för att fråga sig vad som är giltigt. Vad är en sup hos Bellman? tänker jag. Lär man sig något i glömskan och vad vill Voltaire lära ut som blir gångbart i längden? Boken heter alltså ”Hemfärd till glömskan” och är utgiven på Norstedts förlag.
Det är en diktsamling som rymmer locktoner från något fjärran, kanske från glömskan. Kanske från tidigare släktled och andra författarskap. Detta är en text som andas av historiens avlagringar, och det blir en mycket säregen diktkonst på så sätt.
Boken är bra, rent av mycket bra och jag blir naturligtvis intresserad av att gå igenom Espmarks tidigare verk.
Vad jag gillar i texten är Espmarks mänskliga osäkerhet inför ordens betydelser. Som om glömskan kan påta ner lagren av ord i något bortom orden. Ja, det känns allmänmänskligt och djupt poetiskt. Ett slags lyrisk undran inför var gränsen går mellan ord i sig, som materia, och ordens inre betydelser. För just så många lager av betydelser som detta diktverk rymmer så måste nog en osäkerhet uppstå. Och botemedlet mot osäkerheten är troligen att drivas vidare i sökandet efter tecken som består. Efter symboler och ord som håller måttet.
Jag behöver nog inte undra så mycket över varför Espmark ansåg att hans bästa verk tillkom efter 70-årsåldern. Dikterna i ”Hemfärd till glömskan” är nämligen genuint mogna och doftar av både närhet och ålderdomens visdom.
info@opulens.se
