LITTERATUR. Igår meddelade Norstedts förlag att deras författare Carl-Henning Wijkmark gått bort. Han blev 85 år gammal och var också verksam som litteraturkritiker och översättare. Ivo Holmqvist gör en kort översikt över några av Wijkmarks centrala verk.
Minnesorden om Carl-Henning Wijkmark som avlidit vid 85 års ålder betonar att han var mer av en kontinentaleuropeisk författare än en svensk. Den enda gången jag såg en skymt av honom var i läsesalen för utländska tidningar på Stockholms stadsbibliotek. Han satt fördjupad i en försvarlig bunt som jag förstås inte gick närmre för att se vilka de var. Men jag kan tänka mig att det framför allt var fransk och tysk press.
Hans tidiga roman Jägarna på Karinhall är en uppsluppen pornografisk fars om en norsk elitlöpares upplevelser på Hermann Görings lantställe Karinhall under olympiasommaren 1936. Den visade stor sakkunskap om den tiden, och om skurkgänget av nazistiska koryféer. Hur den hälsats i Tyskland vet jag inte, men den följande Dressinen som kan läsas som en modern civilisationskritisk variant av Joseph Conrads Mörkrets hjärta togs väl emot söderut, särskilt i Frankrike.
Den dystopiska Den svarta väggen har bevarat sin aktualitet: en avskräckande stor del av bokens spådomar om framtiden har nu slagit in, 18 år efter att boken kom. Den stundande natten som blev hans näst sista bok utspelar sig bland döende patienter på hospis-avdelningen på ett sjukhus. Trots miljö och ämne är det en uppbygglig bok, full av garderad livsvisdom. Till åttioårsdagen gav Norstedts ut hans samlade romaner i två gedigna band på vardera 800 sidor. När de häromåret reades såldes de slut nästan genast.
ivo.holmqvist@opulens.se
