Förtryck i flera led

Litteratur.
Caroline Ringskog Ferrada-Noli (foto: Josefine Bäckström)

UTSATTHET. Caroline Ringskog Ferrada-Noli har utkommit med sin andra roman, en bok om tre generationer kvinnor som på olika sätt har det svårt. Carolina Thelin läser en bok som är rolig mitt i bedrövelsen – men handlar den egentligen om klass?

Rich boy av Caroline Ringskog Ferrada-Noli
Natur och Kultur 2018

Rich boy hyllas i skrivande stund av en enig kritikerkår. Ulrika Knutson jublar i Expressen och menar att “den luktar August lång väg”. I Svenska Dagbladet blir Therese Eriksson trollbunden och i Sydsvenskan drabbas Jenny Högström av bokens “feel-bad-feminism” på pricksäker prosa. Den har beskrivits som en generationsroman i både Makens och Jacks anda.

När jag efter läsningen av de 478 sidorna lägger ifrån mig boken är det med blandade känslor. Först och främst med irritation över dessa tre generationer kvinnor som aldrig kommer till skott, som aldrig gör upp med sig själva och männen som dominerar deras liv så totalt. Deras utsatthet, mörker och svaghet bara fortsätter generation efter generation, år efter år, sida efter sida. I ett klassiskt uppbyggt drama förväntas en upptrappning som kulminerar i ett klimax och slutar med en upplösning. Så inte här. I stället lämnar boken efter sig en känsla av hopplöshet (vilket i och för sig säkert är Caroline Ringskog Ferrada-Nolis intention).

Med detta sagt är Rich boy förbannat rolig och jag skrattar gott under de många sorglustiga avsnitten. Ringskog Ferrada-Nolis språk är både spretigt och träffsäkert, hennes romanfigurer levande och trovärdiga. Hon är skicklig på att beskriva tidsandan under de decennier som passerar. Det stinker gubbvälde, instängdhet och klass. Hela tiden.

Ringskog Ferrada-Noli romandebuterade med Naturen 2009. Boken Kära Liv och Caroline (2016), som hon skrev tillsammans med Liv Strömquist, bygger på deras gemensamma podcast En varg söker sin pod. Hon har skrivit och regisserat serien Juicebaren som gått på SVT och snart är hon aktuell med Amningsrummet – en humoristisk (!) dramaserie om förlossningsdepression. Titeln Rich boy ska vara inspirerad av en novell av F. Scott Fitzgerald. Jag antar att den syftar på hans novell “The Rich Boy” från novellsamlingen All the Sad Young Men (på svenska “Rikemanspojken” i Alla sorgsna unga män).

Rich boy handlar om Gully, hennes dotter Marianne och dotterdottern Annika. Gully gifter sig med en skånsk bonde och de flyttar in i en villa på Lidingö. Livet leker, det är 1950-tal och de har swimmingpool. Men så dör maken i en trafikolycka och där står Gully ensam med fyra barn. “Det var far som ville ha barn” säger Gully till Marianne. Hon älskar sina söner mest: “Pojkar är lättare.” Marianne söker bekräftelse genom att vara duktig i skolan och smal. Ätstörningarna följer henne livet ut.

Det är 1960-tal och Marianne dras in i vänsterkretsarna på Stockholms universitet. Här träffar hon en charmig kille som gillar tanken på fria förhållanden. Dessvärre behandlar han henne som skit, både psykiskt och fysiskt. Men hon finner sig. En son föds men dör bara två år gammal och sorgen är så stor att det inte blir någon kärlek över åt Annika när hon kommer. All kraft går åt till att skydda sig själv och dottern mot maken och för att studera till läkare (när hon inte är inlagd på Beckomberga).

Det är 2010-tal och Annika bor i Malmö med sin kille Johan. Hon frilansar och lever på Johans lärarlön och hans förmögna föräldrar. Han är tryggheten hon söker men är liksom för snäll. Hon orkar inte med hans undergivna kärleksbetygelser och är inte snäll tillbaka.

Annika hade blivit behandlad som skit av sin mamma, och därför passade det i en slags osynlig vågskål att Annika fick behandla någon annan som skit? Det var grumligt. Annika levde sitt liv efter den känslan. Det var inte riktigt så matematiskt, men upplevelsen av att vara ett offer gjorde liksom Annika berättigad som förövare.

Annika är den som tar mest plats i Rich boy. Hon står Ringskog Ferrada-Nolis generation närmast i ålder och beskrivs mer ingående än både Gully och Marianne. Dagens kvinnor har det på många sätt bättre än tidigare generationers kvinnor, men samma gamla skönhets- och duktighetskrav lever kvar. Om man inte når upp till kraven blir man inte sedd. Annika gör det inte och uppfattar sig därför som fullständigt värdelös. Men samtidigt finns det något sjukligt betryggande i just detta: man kan i alla fall vara bäst på att vara sämst.

Det är så här med förtryck. Efter ett tag när man har blivit pissad på och man till slut inte är värd någonting kommer man på den underbara tanken att man inte har något att förlora, så man kan lika gärna förlora. Man slutar att vara rädd, för man har ingenting att skydda.

Jag skrev tidigare att Rich boy stinker klass och det är också något som framhålls både i Natur och Kulturs presentation och av Ringskog Ferrada-Noli själv. Jag tycker det är något missvisande om man menar att klassbegreppet betecknar ekonomiska och sociala skillnader mellan arbetarklass och medelklass/överklass. Här är det den övre medelklassen det handlar om, även om kvinnornas sociala ställning sjunker när männen sviker och pengarna tar slut. Til syvende og sidst behåller de det sociala och kulturella kapital de är födda med.

Avlutningsvis vill jag ge en eloge till My Zachrissons ursnygga bokomslag, som ser ut som ett textiltryck av siden i silver, guld och turkos.

CAROLINA THELIN
carolina.thelin@opulens.se

 

 

 

 

 

 

 

Alla artiklar av Carolina Thelin

Det senaste från Litteratur

0 0kr