LYRIK. ”Eva-Stina Byggmästar är en av våra främsta naturlyriker och även den här gången är naturen starkt närvarande.” Det skriver Thomas Almqvist som läst poetens nya diktsamling. Hennes färgstarka fantasi fascinerar.
Hundarna sover i mitt hjärta men jag är vaken
av Eva-Stina Byggmästar
Schildts & Söderströms
I Eva-Stina Byggmästars nya diktsamling ”Hundarna sover i mitt hjärta men jag är vaken” närmar hon sig hundens okonstlade väsen och tillåter sig själv att inte bara skriva det lättsmälta. ”Jag är inte längre rädd för mitt eget mörker, för att vara fel.”, säger hon. ”Hur jag än gör sticker det alltid ut en svans eller tass någonstans, men numera ser jag det som en tillgång.” Hela diktsamlingen är en hyllning till det otämjda och oförställda. Eva-Stina Byggmästar är en av våra främsta naturlyriker och även den här gången är naturen starkt närvarande. ”Jag umgås hellre med träd, stenar och djur än med människor.”
”Skogen är
mitt omklädningsrum –
här byter jag till duvhökens
pojkaktiga skrik och hermelinens
drömska vithet
här får jag låna skogsharens
snöskor och hasselmusens
djupa vintersömn
här kan jag förstå det
som inte går att förstå –
trädens medlidande
med alla rotlösa och
vinddrivna existenser”
”Bara i naturen och utanförskapet är jag trygg och har frid.” ”Hundarna sover i mitt hjärta men jag är vaken” är Byggmästars 29:e diktsamling. Genom åren har hon belönats med bland annat Aniarapriset, Bellmanpriset och även blivit nominerad till Nordiska Rådets litteraturpris 2024. Hon debuterade 1986 med ”I glasskärvornas rike”.
Eva-Stina Byggmästar föddes 1967 i Jakobstad i Österbotten och bor fortfarande i Finland men har tidigare bott i både Sverige och Danmark. Hon är inspirerad av japansk kultur, vilket inbegriper även zen, tedrickande och meditation. Hennes korta dikter står haikun nära, även om språket här är mera rakt och lättillgängligt. Hon lever för poesin och poesin lever genom henne. Enligt vad hon själv påstår skriver dikterna sig själva och är automatskrift för hela slanten. Byggmäster beskriver sig själv som en blyg naturlyriker. I sina dikter visar hon upp en fin samklang mellan människan och naturen, som hon möjligen inspirerats till av Gunnar Björling.
”Skymningen
närmade sig
med stormsteg
och jag kunde
höra tystnaden
ticka innerst inne
i varje gatsten
cell och benknota”
Tiden och det egna hjärtat går sällan i takt med varandra och det är ofta den oron eller den diskrepansen som hon försöker skildra och gestalta i diktens form. Hon vill bli mera lik en hund och dess okonstlade väsen.
”Jag
är väl en sån
som inte kan
passa tider
antingen kommer
jag för tidigt –
ett kvantsprång
före – eller så för sent
när allt hopp redan
är ute
mitt inre barn vill inte
mitt inre barn kan inte
hålla jämna steg med
den nuvarande tidsepoken
mitt inre barn har
uppfunnit en alldeles
egen klocka: hjärtat”
Byggmästar fortsätter att gå sin egen väg. Hennes poesi är ofta ordknapp och då finns här inte ett onödigt ord, vilket gör varje ord betydelsebärande och ytterst viktigt. Jag tycker verkligen om att läsa hennes dikter och jag fascineras av hennes färgstarka fantasi:
”Plötsligt
sitter man där
i den stora ensamheten
med en döende
katt på baksätet”
Byggmästar har av en kritiker kallats en lysande poetisk naivist och själv drabbas jag sinnligt av hennes direkta och personliga tilltal, som fungerar bättre än all antidepressiv medicin i världen. Diktsamlingar i gemen har en tendens att krympa idag. Så inte Byggmästars. Den nu aktuella innehåller hela 102 sidor och 85 dikter.
thomas@opulensforlag.se
