ETNOBIOLOGI. Ingvar Svanbergs Fåglar i svensk folklig tradition är en måstebok för alla som är intresserade av fåglar, enligt Bo Bjelvehammar.
Fåglar i svensk folklig tradition
av Ingvar Svanberg
3:e upplagan
Dialogos
I bondesamhället var grundläggande kunskaper om både växter och fåglar nödvändiga, för att förutse skiftningar i tillvaron och avläsa tecken om framtiden. I fåglarnas uppträdanden kunde man avläsa det som skulle ske – väderlek, årsväxt och även krig. Hos fåglarna fanns det även dolda budskap.
Ingvar Svanberg är en framträdande författare inom den förhållandevis nya disciplinen etnobiologi – studiet av människans bruk av och föreställningar om växter och djur i det förindustriella samhället.
I denna nya upplaga med rika illustrationer går författaren igenom runt 150 arter, från alfågel till örn, utifrån erfarenhetsbaserade kunskaper målas rika bilder av skilda arter. Ingvar Svanberg är både uppmärksam och noggrann när han hanterar äldre tiders folkliga ornitologi, både vad som avser benämningar och taxonomier, allt präglas av både kärleksfull iver och vetenskaplig precision.
För att visa bokens bredd tar jag ett exempel, tofsvipan, som alla längtar efter redan i mars. Vipan har olika namn i folkmun, i Skåne finns både såvipa och såkaja, i Småland kovipa.
Vipans läte och sätt att flyga har tilldragit sig stort intresse, dessutom är det viktigt att studera fågelns uppträdande vid den första ankomsten på våren.
Vipäggen var i äldre tider eftertraktade, ansågs läckra och hade även medicinska kvaliteter. Om ansiktet gneds in med det första vipägget, så försvann alla fräknar; men det är inte riskfritt att ta vipägg, från Genarp sägs det att om du tar vipans ägg, kommer du att hänga på djävulens vägg.
För alla som är intresserade av fåglar, finns det några måsteböcker, som Erik Rosenbergs Fåglar i Sverige, och till denna grupp hör definitivt Ingvar Svanbergs Fåglar i svensk folklig tradition.
bo.bjelvehammar@opulens.se
