LYRIK. Styrkan i det här verket är att vissa passager skulle passa som citat på kylskåpsmagneter, andra är komplext mångtydiga, men det råder ändå en sammanhållen ton och koherens, skriver Jesper Nordström som läst Nattväktare av James Garrabrant.
Nattväktare av James Garrabrant
Urtext förlag.
Aforismen. Smaka på det ordet. Aforismen, alltså…
Har det inte en ton av biblioteksdamm, knarrighet och mansplaining? Någon gammal jäsande herre i chesterfieldfåtöljen som efter en cognacsgrogg “verkligen skall berätta om hur livet är”.
Men utmanande att försöka förnya är den nog, som en älg i solnedgång för en oljemålare finns den där att förhålla sig till, antagligen nödvändigtvis ironiskt och metalitterärt.
Garrabrant verkar placera den någonstans mellan Fantomens djungelordspråk och korsstygns-ordspråk i ett frimicklarhem i Småland och med författarens rötter i New York blir det också underhållning i den genre vi svenskar älskar; utlänningar som ironiserar om oss. Ta bara Al Pitchers stå upp-shower.
Nå, nu är det verkligen mer höglitterärt än så. I de många formexperimentens och språkmaterialismems tidevarv är det befriande att läsa poesi som har egenskapen av påstående och utsaga om verkligheten. Att författaren har ett budskap. För är det inte tröttsamt med litteratur som drar sig så långt in i det formella att det innehållsligt existentiella går förlorat?
Garrabrant staplar plattityder och centrallyriska enradingar på varandra så det ställer krav på en viss närmast motsägelsefull läsart. Stanna inte för länge vid varje rad utan hasta vidare i ett slags ordskimmer à la Proust och det uppstår komplext intressanta synergieffekter.
Sedan är det detta med monotoni och timing. Garrabrant vet att driva en stil länge nog tills det är dags för stil- och temposkifte och det är som han här hoppar till det andra “typiskt svenska”, från den lite uppgivna defaistiska granskogsmelankolin till frodig vikingatid. Det blir en avklädning av vårt land.
Styrkan i det här verket är att vissa passager skulle passa som citat på kylskåpsmagneter, andra är komplext mångtydiga, men det råder ändå en sammanhållen ton och koherens.