POESI. Erik Bovin läser ett aktuellt urval dikter av den estniske poeten Mathura och återfår tron på konsten, livet och poesin.
Linjen som flödar under handen av Mathura
Översättning: Pär Hansson & Peter Törnqvist.
Black Island Books.
Människan har i alla tider älskat att hata poesi. Åtminstone om man får tro författaren Ben Lerner som för några år sedan utkom med essän The Hatred of Poetry (2016). Ibland undrar jag om inte den svenska samtidspoesin har internaliserat detta hat. I vilket fall tycks den lida av dåligt självförtroende. Kanhända förklarar detta anti-poesins nutida genomslag? En del av den inhemska samtidspoesi som uppmärksammas som mest just nu skulle kunna karakteriseras som anti-poesi. Varför ska en radbruten tweet betraktas som dikt så fort den återges på boksidan? Missförstå mig inte. Genrebrott och formexperiment behövs, men bör inte bli normerande. Om så sker går dess fräschör och radikalitet förlorad. Vi är inte där än, men på god väg.
Men varför stirra sig blind på detta lands kulturella ankdamm? Bland det norrländska förlaget Black Island Books utgivning återfinns något så ovanligt som en vital traditionalist. Jag syftar på den estländska poeten Margus Lattik, verksam under pseudonymen Mathura, som nu introduceras på allvar i Sverige med boken Linjen som flödar under handen (2021). Mathura har gett ut ett tiotal diktsamlingar som bland annat översatts till finska, engelska, spanska och kinesiska. Han är en prisbelönt poet, även verksam som översättare och bildkonstnär. Det är nog ingen överdrift att beskriva honom som en av Estlands just nu främsta poeter. Pär Hansson och Peter Törnqvist står som översättare till denna bok som utgör ett urval av författarskapets produktion, med tonvikt på poetens senaste verk.
Majoriteten av dikterna tycks sprungna ur ett behov av att reflektera över konstnärens kreativa process.
Linjen som flödar under handen består, till övervägande del, av ekfraser, rolldikter, dikter där Mathura på olika vis går i dialog med andra konstnärer. Läsaren möts av dikter tillägnade konstnärer som Johannes Vermeer, Wolf Kahn och Edward Hopper. I bokens efterord kallar Hansson Mathuras poesi för avklätt romantiska, vilket inte helt osökt för tankarna till fin de siѐcle-poesi. Hos Mathura dominerar dock inte livsledan. Ett kierkegaardskt vemod duggar förvisso i bakgrunden. Bland de dikter jag helst dröjer vid uttrycks emellertid en genuin förundran inför livet. Stilmässigt framstår Mathuras poesi som en korsning mellan Ola Hansson och Derek Walcott. Den senare har han, för övrigt, översatt. Somliga dikter är ljusa och meditativa, att lyssna till dem är som att lägga örat mot strandvattnets lätta brus. Andra dikter rycker tag i mig som för att säga: se (för bövelen)! Se himlens matta streck; tillvarons små underverk. Med detta i åtanke är det sannolikt ingen slump att dikterna refererar till ögats konstform numero uno: bildkonsten. Bokomslaget pryds, passande nog, av en målning av Mathura. (The Guardian, 2015) Poesins nära förhållande till bildkonst har några tusen år på nacken. Ut pictura poesis, hävdade Horatius (dikter är såsom tavlor). Dessförinnan, cirka 500 fvt, hade den grekiska diktaren Simonides av Keos kallat poesin för ett talande måleri.
Majoriteten av dikterna tycks sprungna ur ett behov av att reflektera över konstnärens kreativa process. Hos Mathura finns dock inga vattentäta skott mellan konst och liv. Vardagslivet utmärks, likt skapandet, av företagsamhet, slit, vacklan, passion och upptäckarlust. Mitt uppe i allt stretande, påtande och letande händer det att en frågar sig vad f*n allt går ut på.
Stöd Opulens - Prenumerera!
Det går att invända mot poetens val att gå i redan upptrampade spår. Riskerar han inte, därigenom, att hemfalla åt klichéer? Både ja och nej. En del dikter hade kunnat strykas då de ger ett högtravande intryck. På det stora hela är det dock ett fint och välkommet urval. Linjen som flödar under handen berör mycket tack vare dikternas enkla tilltal och precision:
En andra skiss.
En kaj? Med pollare? Ett farväl till hemmahamnen?
Nej, en sandbank. Måsar på rad. Som gamla vänner
på en ö, välkomnande.
Detta urval är ett välbehövligt vaccin mot den undergångsstämning som präglar den orostid vi nu genomlever. Jag läser, läser om och återfår tron på konsten, livet och poesin.
info@opulens.se
