MALMÖ. “Utan tillväxt kraschar det kapitalistiska systemet och drar då hela samhället med sig genom massarbetslöshet, sociala spänningar och så vidare. För att avvärja detta hot krävs särskilda politiska institutioner, lagar och normer”. Johan Örestig har läst Ståle Holgersens Staden och kapitalet.
Staden och kapitalet. Malmö i krisernas tid av Ståle Holgersen
Daidalos förlag (2017)
Trots att demokrati-, bostads-, klimat- och skuldkris pågår parallellt i samma samhälle diskuteras de i regel isolerade från varandra. I boken Staden och kapitalet: Malmö i krisernas tid bryter kulturgeografen Ståle Holgersen denna ovana. Han visar hur utvecklingen av Malmö från industristad till postindustriell stad inte kan förstås utan hänsyn till hur olika samhällsprocesser är sammanlänkade.
För att lyckas med en sådan sammanfogning måste kunskaper från enskilda vetenskapsområden som ekonomisk historia, humanekologi, geografi, nationalekonomi, sociologi och statsvetenskap föras samman i en gemensam tolkningsram. Därför vänder sig Holgersen till en tradition som aldrig respekterat de akademiska ämnesgränserna: marxismen. Berättelsen om Malmö är nämligen nödvändigtvis också en berättelse om kapitalism. Kapitalism är ett system som bygger på ändlös kapitalackumulation. Utan tillväxt kraschar systemet och drar då hela samhället med sig genom massarbetslöshet, sociala spänningar och så vidare. För att avvärja detta hot krävs särskilda politiska institutioner, lagar och normer.
Problemet är bara att det som ger tillväxt vid ett tillfälle inte gör det vid ett senare tillfälle. Därför krävs en ständig handlingsberedskap hos politiskt ansvariga att ta till åtgärder baserade på mer eller mindre kvalificerade gissningslekar i hopp om att behålla eller locka till sig de livsnödvändiga investeringarna. Så kom den textil- och varvsindustri som gjorde Malmö till en ledande och växande industristad att drabbas hårt av krisen på 1970-talet.
Ny teknik och skärpt internationell konkurrens gjorde det allt svårare att hålla kvar industrierna inom landet. Politiker på det lokala planet och på riksnivå agerade för att få till nya etableringar som skulle rädda industristaden Malmö. Korten satsades på Saab men fabriken blev inte långlivad. Därefter växlade man om till en strategi för att omvandla staden till en postindustriell stad.
I en mycket intressant passage i boken jämför Holgersen skapandet av industristaden och den postindustriella staden Malmö. Tre likheter lyfts fram: 1) Svaret på kriserna har handlat om att Malmö ska bygga sig ur dem. I slutet av 1800-talet och under 1900-talet handlade det om att steg för steg utveckla lokalerna för industrin och bygga bostäder för arbetarklassen. Från 1990-talet och framåt handlade det om att ge plats åt byggandet av symbolbyggnader som Turning Torso, eventarenor och bostäder för en växande medelklass. 2) Det offentliga har haft en aktiv roll i att åstadkomma dessa omställningar. Genom hel- eller delfinansieringar har den offentliga sektorn tagit risker som privata aktörer inte vågat ta. Detta har resulterat i hög belåning som lett vidare i åtstramningar av annan offentlig verksamhet, inte minst välfärden. För det tredje har denna ”offentlig-privata samverkan” möjliggjorts genom starka, inte sällan personliga, band mellan ledande politiker och tjänstemän, företrädare för banker och lokala byggherrar. Detta har gett upphov till samarbeten som inte sällan står i direkt strid med demokratiska principer om insyn och medborgerliga påverkansmöjligheter.
Men inte nog med det: Holgersen påpekar att de täta banden mellan (ofta socialdemokratiska) politiker och byggsektorn gett upphov till ett slags konservatism. Svaret på nuvarande kriser har ofta varit att satsa mer på det som fungerat tidigare, men det som fungerade då visar sig ofta vara föråldrat. I en tid då vi mer än någonsin tidigare är i behov av en lika snabb som radikal förändring i linje med uppställda klimatmål framstår dessa ”lösningar” inte bara som ekonomiskt riskfyllda utan också som ett existentiellt hot.
Staden och Kapitalet är en viktig, och förvånansvärt lättillgänglig, bok av flera skäl. Den kan hjälpa forskare som enögt betraktar samhället genom det egna ämnesområdets lins att höja blicken; den kan ge redskap åt aktivister som vill studera den egna stadens utveckling och situation; den kan få politiker och tjänstemän som okritiskt slutit upp bakom nyliberal gentrifiering att se nyktrare på möjligheterna och riskerna med en sådan strategi.
info@opulens.se
