ANTIRASISM. Nalle Valtiala har skrivit en bok, “Svart saga”, för alla åldrar om en afrikanamerikansk flicka som i 50-talets USA växer upp i skuggan av Ku Klux Klan. Ivo Holmqvist kan varmt rekommendera en saga som har ett antirasistiskt budskap.
Svart saga av Nalle Valtiala
Litorale
Nalle Valtiala i Grankulla utanför Helsingfors är en flitig författare som håller ångan uppe (han är född 1938). Hans prisbelönade ”Nationens hjälte”, om kidnappningen av Charles och Anne Morrow Lindbergh son, trycktes i en stor upplaga. Både dessförinnan och därefter har han skrivit en lång rad romaner, noveller, resekåserier och essäsamlingar, särskilt om det amerikanska: han doktorerade på James Fenimore Cooper och har skrivit om dennes dotter Susan. Sedan länge recenserar han teater i varje nytt nummer av Nya Argus, Nordens kanske bästa kulturtidskrift. Det amerikanska återkommer i hans senaste berättelse “Svart saga” (Litorale) som jag hoppas ska få många yngre läsare.
Tonträffen i de inledande raderna är perfekt: ” Hej! Om du vill får du läsa min bok. Jag har skrivit den själv, fast Moster Sally har hjälpt mig på några ställen. Allt som står i boken är sant och har hänt på riktigt. Ganska hemska händelser, några helt fruktansvärda. Fast också mycket som är kul. Fråga Jennifer om du inte tror mig. Jennifer är min bästa vän. I början var hon min enda vän, när de andra bara ville bli av med mig. Det kan gå så när någon är annorlunda. Som jag. Fast på riktigt är jag inte ett dugg annorlunda. Det bara ser så ut. Rosie Brown, 6 år (men i slutet fyller jag 7).”
Mostern är förstås en blinkning åt Aunt Sally i Huckleberry Finn och Tom Sawyer. Den färgade flickan Rosie Brown är en klipsk unge som gärna anförtror sig till sin cowboydocka Jimmie som är lika klok. Efter en del förvecklingar får hon allt fler vänner i skolan, och på fritiden. Hon räddar en mobbare som håller på att bli överkörd av tåget. Sedan är han ett lamm. Han och hans tuffa kompisar liksom Rosie som just klarat sig undan en skallerorm och tjejerna sätter eld på den lokala Ku Klux Klan-sektens hus och kläder. Men hon ser till att rädda undan bilderna på medlemmarna både i kåpor och utan dem. De hamnar i New York Times, och så är det gänget oskadliggjort.
Jag kan tänka mig att Nalle Valtiala inspirerats av en bekant målning av Norman Rockwell som gjorde så många omslag till Saturday Evening Post. ”The problem we all live with” visar en liten färgad flicka i nystruken vit klänning på väg till skolan, med beskyddande män framför och bakom (originalet såldes för nästan en miljon dollar för drygt tio år sedan). Den är från 1963 men motivet var äldre än så, rasåtskillnaden i sydstaterna och de federala myndigheternas ansträngningar att bryta den. 1955 kom det till en våldsam urladdning i Little Rock i Arkansas efter att soldater ur nationalgardet hade fått kallas in
En hätsk vit mobb försökte hindra några färgade tonåriga gymnasister att komma till skolan, och in i den. Presidenten Dwight D. Eisenhowers skarpa och kloka tal till nationen i tv från de dagarna, om de demokratiska rättigheterna som gällde alla oavsett ras, kan ses på nätet. Och man får en bra uppfattning om den hysteriskt uppskruvade hätska stämningen i ett brev till honom den gången, från en upprörd kvinna som med grumliga argument försvarar sydstatssegregationen. Också det finns på nätet.
Dessutom: i december samma år som alltså är tiden för Nalle Valtialas berättelse vägrade Rosa Parks i Montgomery, Alabama, sätta sig längst bak i bussen på sätena för färgade, och utlöste därmed en bojkott som till slut fick slut på rasåtskillnaden. Men ännu under de första åren av sextiotalet mördades flera ungdomar från norr när de kom ner till sydstaterna som freedomfighters, i ett mörkt kapitel i USAs historia. Detta kan man berätta om när man läser högt Nalle Valtialas svarta saga för någon i de yngre åldrarna och samtidigt lär dem tolerans. Hans egna teckningar är dessutom på kornet, som hade en fingerfärdig sexåring som snart fyller sju gjort dem.
ivo.holmqvist@opulens.se
