ROMAN. ”Romanen är en storslagen hyllning till kärlekens energi och kraft,” skriver Bo Bjelvehammar som läst ”Världens vackraste kärlekshistoria” av Björn Ranelid.
Världens vackraste kärlekshistoria av Björn Ranelid
Albert Bonniers Förlag
Björn Ranelid hör till våra flitigaste författare. Sedan debuten 1983 med ”Den överlevande trädgårdsmästaren” har han skrivit ett fyrtiotal böcker. Dessutom är han en ofta anlitad föreläsare och är lika ofta synlig i medierna. De senaste åren har han även vid ett betydande antal tillfällen anlitats som vigselförrättare i hela Sverige. Om detta vigselförättande skriver han i sin nya roman.
Vi får följa honom på resor, från dåtid till nutid och särskilt noggrann är Ranelid när han skriver om sin hemstad Malmö. Han målar upp miljöer präglade av orättvisor och de små människornas tillkortakommanden. Det är som alltid i hans berättelser, en strid mellan det onda och det goda. Det föder en magi och en vardaglig dramaturgi i berättandet. Han framstår som en härförare för det goda, en apostel, som talar med en biblisk tyngd. En profet.
Stor uppmärksamhet får en skolkamrat, Milan Nilsson. Milan kan inte tas om hand av sina föräldrar. Han får växa upp på ett pojkhem, en uppfostringsanstalt för att få ungdomar på rätt spår i livet. Det går med goda människors hjälp – goda människor, vita som änglar.
Allt får ett slut när författaren viger Vera Sabel och Milan Nilsson i äppellunden på Kivik, kärleken blir inte större än så, och den blir inte vackrare. Där visar Björn Ranelid sin stilistiska mästerlighet – full av livfullhet och originalitet. Som läsare känner du dig delaktig och närvarande.
Parallellt med gestaltningen av Milan Nilssons liv löper berättelsen om den livstidsdömde David Olsson. Ett lyckligt och harmoniskt äktenskap förbyts i en katastrof, när David Olsson dödar sin hustru och hennes nye älskare. Det betyder bland annat att tre barn blir moderlösa.
David Olsson får med tiden kontakt med sin son och försätter vigselförrättaren Björn Ranelid i en särdeles svår situation. Författaren och den livstidsdömde har en omfattande brevväxling. För mig som läsare lyfter inte denna historia. Jag funderar på varför. Möjligen är det ett spår för mycket i romanen. Björn Ranelid har så mycket att berätta och blir så ivrig, att det just blir för mycket.
En annan förklaring är att det finns ett par, som överträffar allt annat, i sin innerlighet mot varandra och som utgör den vackraste kärlekshistorien. Det är flickan i telegrafstationen Viola Ahlström och reklammakaren Gunnar Broman, skaparen av märkena Pripps Blå och Absolut Vodka.
Det går inte att läsa slutet på deras relation, utan att tårarna kommer. De tvingas leva åtskilda och Gunnar går in i demensens dimmor. Han kommer aldrig tillbaka, men samtalet dem emellan fortsätter.
Romanen är en storslagen hyllning till kärlekens energi och kraft. Kärleken besegrar ofta skuggorna som hotar i paradiset.
Det är en rik bok – jag har inte ens berört det Ranelid skriver om den stora kärleken mellan honom och hans hustru Margareta, inte heller den svåra förlusten av hunden Kalle.
bo.bjelvehammar@opulens.se
