En sällsam legering

ROMAN. Den personliga tonen av uppriktighet bidrar till att berättelsen blir både uppfordrande och tankeväckande läsning, skriver Thomas Almqvist som läst Kjell Erikssons roman “Under ytan”.

Under ytan av Kjell Eriksson
Bokförlaget Polaris

Kjell Eriksson är trädgårdsmästare och författare av framför allt kriminalromaner. Sedan en tid tillbaka bor han i den gamla trädgårdsmästarbostaden vid Christinehofs slott på Österlen, där han odlar perenner. Han har utsikt över en våtmark med fåglar, vass och kaveldun. Eftersom det byggts en plattform ut i våtmarken, kallas han av lokalbefolkningen för ”mannen på plattformen”. Han har också utsikt över Christinehofs slott, som byggdes på 1700-talet. Christina Piper lånade sitt namn till både byggnaden och omgivningarna. På 1700-talet var förutsättningarna ytterst annorlunda jämfört med nu, med arrendatorer, daglönare, tegeldrängar, mjölkerskor, arbetare på alunbruket och backstugesittare.

Eriksson är kanske mest känd som författare av kriminalromanerna om Ann Lindell vid Uppsalapolisen. Jag har läst de flesta av dem och jag gillar dem verkligen, men hans bästa roman är ändå Att skjuta hästar (2015), som handlar om svenska frivilliga i spanska inbördeskriget, 1936-1939. Det är en roman som verkligen sticker ut i hans författarskap. Eriksson gjorde själv en klassresa från arbetarpojken från Almtuna i Uppsala och f d anläggningsarbetaren till att bli yrkesförfattare på heltid. Han växte upp långt från akademikervärlden i Uppsala och beskriver sig själv som en rastlös själ, som älskar naturen, odlandet och rotfastheten, men som ändå flyttar på sig som en vagabond mellan länder och världsdelar. I Under ytan beskriver han sitt inre liv som ett slagfält och som ett land av perenner.

Eriksson lär känna såväl trakten som invånarna och tänker sig väl att här ska han kunna leva ett någorlunda stillsamt liv, men i träsket görs märkliga fynd. Först en arm, sedan en halv bröstkorg. Är det ett styckmord? Vad finns under ytan? Eller har han fastnat i en av sina kriminalromaner? Han lyckas erövra det skånska landskapet men känner sig ändå som en utböling. Skåne doftar ramslök, flytgödsel och kontinent för honom.  I denna märkliga roman med en hel del självbiografiska inslag smälts väldigt många beståndsdelar samman till en sällsam legering.

Under femton har han delvis bott i Brasilien, på en ö utanför Bahía, där han fann kärleken i form av Luiza. De har en son ihop, Miguel, som bott hos sin pappa på Österlen en tid och gått i skolan i Brösarp. Persongalleriet i Under ytan hålls ihop skickligt och ger romanen både djup och bredd.

Naturskildringen är mästerlig och vi får i Erikssons sällskap uppleva de olika årstiderna i naturen på nära håll. Han var god vän med Ivar Lo-Johansson, som uppmanade honom att skriva romaner om nutidens arbetare. Även Hans Lagerberg har betytt mycket för honom som författare. Erikssons texter är ofta fyllda av starka känslor, klasshat och raseri över världens alla orättvisor. Människan vill leva i frihet, men eftersom friheten inte är självklar måste vi kämpa för den.

Språket i Under ytan är stramt och kanske till och med kärvt men ändå inte ordkargt. Eriksson blandar gärna den exakta iakttagelsen med den oftast återhållsamma men ändå ytterst personliga tonen. Han berättar rakt upp och ner om sitt liv på Österlen och det finns en direkthet i tilltalet som känns uppfriskande. Tack vare det skapar han en suggestiv atmosfär som är lätt att förnimma och ta till sig, vilket gör Under ytan till en i högsta grad läsvärd historia. Den personliga tonen av uppriktighet bidrar till att berättelsen blir både uppfordrande och tankeväckande läsning.