En roman som är som ett musikstycke

Litteratur.
Carina Bergström.
Carina Bergström är aktuell med boken “Det finns tid”.

PROSA. Romanen är som ett musikstycke, med flera teman som vävs in och med en stilla avslutning, skriver Gregor Flakierski, som läst Carina Bergströms bok “Det finns tid”.

Det finns tid av Carina Bergström
Ord & visor förlag

Carina Bergström från Nedre Saxnäs är poet och musiker. Det är därför fullt logiskt att hennes första roman är en poetisk berättelse om musik.

”Det finns tid” är historien om Sylvia som växer upp i Västerbottens inland i början av 40-talet. Det är fortfarande i hög grad ett traditionellt samhälle, med kvardröjande inslag av självhushållning, kunskapstradering mellan generationer, med konservativa värderingar, och strikta hierarkier, både socialt och mellan könen.

Men sakta uppstår det sprickor i den gamla fasaden och det nya möjligheter öppnar sig. En sådan är just musiken, som kan bli en väg bort- och uppåt – för den begåvade som är beredd att satsa. Även om den personen råkar vara en flicka.

Och Sylvia har den begåvningen. Trots många inre tvivel är hon villig att satsa. Musiken blir för henne en ingång till nya världar, på sätt och vis också en räddning, och så småningom en väg ut i världen. Men det medför också en del problem och komplikationer som hon inte alltid förmår att tackla.

I korta, koncentrerade stycken drivs berättelsen framåt. Det är befriande med en prosa som inte kräver flera sidor för att öppna en dörr eller ett helt kapitel för att bre en smörgås.

Romanen är en finstämd skildring av en ung flickas mognad, sökande efter identitet och kamp för frigörelse från trånga sociala skrank och förtryckande könsroller. Den ger också röst åt den ”lilla människan”, och genom hennes person tecknas bilden av samhällsutvecklingen.

Men framför allt är det ett uttryck för kärlek till musiken och en hyllning av musikens befriande kraft.

Språket är opretentiöst, förtätat och poetiskt.

Romanen är som ett musikstycke, med flera teman som vävs in och med en stilla avslutning. Som ett adagio, eller kanske för oss omusikaliska men som gillar att nynna på en låt, ett adagio cantabile.

Gregor Flakierski
GREGOR FLAKIERSKI
info@opulens.se

Opulens är ett dagligt nätmagasin som vill stärka kulturjournalistikens opinionsbildande roll. Kulturartiklar samsas därför med opinionsmaterial – allt med en samhällsmedveten blick där så väl klimatförändringarna och hoten mot yttrandefriheten som de sociala orättvisorna betraktas som självklara utgångspunkter.

Det senaste från Litteratur

0 0kr