En rikhaltig fotobok om byliv i förändring

ETNOLOGI. Albanian village life speglar i bilder och ord en era av förvandling där vi får följa byborna i deras sysslor och läsa deras livshistorier. Och Ann Christine Eek visar stor omsorg vad gäller detaljerna menar Ullmar Qvick.

Albanian village life av Ann Christine Eek
TIRA Books

Då jag avslutat läsningen av Ann Christine Eeks bok i den albanska versionen – Jeta në fshatin shqiptar, Isniq-Kosovë 1976 – upplever jag hur denna svenska fotograf och författare rest ett äreminne över den albanska byn och dess folk. Hon har fotograferat och skrivit i den genre som inleddes av Jan Myrdal och Gun Kessle i och med Rapport från kinesisk by 1963. Den är mig veterligt den enda existerande dokumentära skildringen av livet i en albansk by. Boken – med den engelska titeln Albanian village life – finns alltså i en engelsk och en albansk utgåva från svenska TIRA Books.

Det är inte utan betydelse att Eek är född och uppvuxen i Dalarna, det svenska landskap där den gamla bondekulturen med fäbodar alltjämt hålls i ära. Detta har nog påverkat hennes blick och förståelse för den albanska byns miljö. På Balkan saknar ofta de intellektuella i städerna kunskap om byarna och människorna där. Stadens och byns liv har alltid skilt sig åt radikalt.

1973 gjorde Berit Backer ett försök att få tillstånd för fältetnologiska studier i Albanien. Hon hade gjort sitt första besök i landet 1969 och sedan arbetat som guide för norska besökare i början av 1970-talet,. Hennes begäran avslogs. Men 1974-75, när situationen i Kosovo hade förbättrats avsevärt, fick hon tillstånd att göra forskningsarbete som socialantropolog i byn Isniq i västra delen av Kosovo.

Backer återvände till byn Isniq i Kosova 1976, i sällskap med Ann Christine Eek, som hon hade träffat året dessförinnan i Albanien. De kom att stanna där i sju veckor utan officiell sanktion från myndigheterna men med det förtroendekapital som Berit Backer vunnit i byn under det forskningsarbete hon utfört där föregående år. De båda, socialantropologen och fotografen, arbetade empiriskt och med stor noggrannhet för att kartlägga livet i byn. Vi får följa byborna i deras sysslor, läsa deras livshistorier. Det rikhaltiga fotomaterialet ger redan det en utförlig berättelse om bylivet för 45 år sedan med ett tillägg 25 år senare, då byn hade utsatts för en barbarisk förstörelse och plundring under kriget 1998-99.

Med stor fördröjning resulterade de bådas gemensamma arbete i den här boken. Tidigare, 1979, kom Berit Backers avhandling Bakom stenmurarna vid universitetet i Oslo. Berit fick en tragisk död: Hon mördades 1993 i sin lägenhet i Oslo av en alban med psykiska störningar.

Ann Christine Eek påverkades givetvis av förlusten av sin vän och medarbetare Berit Backer men boken försenades också av hennes arbete som fotograf på ett norskt museum. Först efter sin pensionering fick hon tid att slutföra arbetet med den. Boken berikades ytterligare med anteckningar och fotografier från hennes två besök i Kosovo 2000 och 2001, alltså efter kriget 1998-99.

Boken speglar i bilder och ord en era av förvandling i Kosovo. Det gamla patriarkala samhället i den albanska byn, där män och kvinnor hade sina traditionella roller, höll på att försvinna. Den traditionella ledningen för byn ersattes av det jugoslaviska kommunistpartiets organ 1945. Försvagningen av den gamla socioekonomiska strukturen påskyndades också av allmänna förändringar i Kosovo. Utbildningen hade tagit fart i slutet av 1960-talet, byborna började flytta till städerna och många av männen begav sig utomlands som gästarbetare.Människornas krav på livet hade ökat, de utbildade flickorna accepterade inte en roll som bara hemmafruar, inlåsta bakom stenmurar. Den moderna utvecklingen med mekanisering inom jordbruket och förändringarna i bybornas personliga liv genom tillkomsten av fordon, telefoner, tv-apparater och annat bidrog till en upplösning av storfamiljerna och innebar också kostnader och krav på fasta inkomster.

Boken ger en trovärdig bild av tradition och förändring, kanske mest genom de många svartvita fotografierna. Männens värld var helt annorlunda än kvinnornas; som hustru och mor var kvinnan isolerad i huset med sina sysslor, med städningen av rummen, med omsorg om barnen och matlagningen. I storfamiljerna, där bröderna bodde med sina föräldrar i samma stora hus, oftast en fästningsliknande byggnad av sten, samarbetade kvinnorna med sin svärmor och med varandra i hushållssysslorna, liksom i skift, så att de var lediga flera dagar i rad. När deras makar flyttade ut ur storfamiljen måste hustrurna ta ansvar för bostaden utan att få avlösning.

Arbetsmässigt var den stora familjegemenskapen inte bara negativ för kvinnan.
I byn Isniq bedrevs forskningen av de båda skandinaviska forskarna med gott resultat, även om de hade problem med språket och med att tiden var begränsad. En annan svaghet var det faktum att männen inte lät kvinnor komma in i sitt eget revir. Traditionen var stark. Individuella kontakter med män var likväl acceptabla och resulterade i många värdefulla intervjuer för boken.

För att studera det traditionella livet på landsbygden och omvandlingarna under eran mellan det patriarkala och det moderna samhället, var Kosovos miljö säkert mer lämplig än den i Socialistiska folkrepubliken Albanien. Även om forskarna hade fått verka i Albanien hade hindren varit många. De politiska kraven, myndigheternas kontroller, rädslan och misstroendet kring forskningen och fotograferingen skulle skapat svårigheter att genomföra ett seriöst forsknings- och dokumentationsarbete i Albanien. Även i Kosovo fanns det förstås människor som blivit regimens ögon och öron, men besöket 1976 skedde ju som ett privat besök; de båda skandinaviska kvinnorna uppträdde som turister, nyfikna på bylivet, och inte som samlare av vetenskapligt material.

Boken på 272 sidor, i formatet 25 x 23 cm och med 17 kapitel, ger en detaljerad beskrivning av bylivet, männens dominerande roll, kvinnovärlden bakom stenmurar, bröllops- och sorgeceremonier, de vackra stenhusen samt intervjuer med och livsberättelser av medlemmarna i fyra familjer i byn. Materialet från besöket 1976 kompletteras med biografin om Berit Backer, anteckningarna från författarens besök i Kosovo efter kriget 1998-1999, ett långt kapitel om kosovoalbanernas historia och en utvald bibliografi. Boken innehåller 262 fotografier och fyra geografiska kartor.

Detta rika material presenteras med stor respekt för folket i byn, som hade gett Ann Christine fullt Eek förtroende. Hon visar stor omsorg när det gäller detaljerna och  visar i intervjuer samt egna reflexioner upp olika aspekter av bybornas liv i det dagliga arbetet – i hemmet, ute i byn och i fäbodlivet uppe bland bergen – samt i byns fester och ceremonier.