LYRIK. Litteraturkritikern Thomas Almqvist har följt poeten Nicko Smith genom åren och ser en kontinuerlig utveckling i författarskapet. Den senaste boken ”Brändö i mitt hjärta” är Smiths hittills bästa diktsamling, konstaterar recensenten.
Brändö i mitt hjärta
av Nicko Smith
Eget förlag
Nicko Smith föddes 1974 i Stockholm men bor numera i Österbotten, Finland, sedan många år. ”Brändö i mitt hjärta” är en hyllning i diktens form till stadsdelen Brändö i Vasa, som har en klassisk historia och med anor från 1700-talet.
Efter stadsbranden i Vasa 1852 flyttade staden närmare havet och Brändö utvecklades till ett betydande hamn-, industri- och arbetarbostadsområde. Idag finns ett äldre, traditionellt Brändö kvar som delar utrymme med det nya campusområdet. Diktsamlingen är delvis illustrerad med färgfoton från Brändö, tagna av Smith själv. Han står även för bokens layout och omslag. ”Brändö i mitt hjärta” är ett bra exempel på platsens poesi.
Det verkar som om Smith äntligen har hittat hem, även om ångesten fortfarande finns där, en ångest som han försöker hålla från sig. ”Ångesten som alltid/kommer tillbaka/verkar ha vandrat bort/…/” Dikterna handlar om att hitta hem i livet och speglar också hur mycket den moderna finlandssvenska poesin inspirerat honom. Den här gången nämns Gunnar Björling och Tomas Mikael Bäck.
Smith fick diagnosen bipolär redan som ung och har försökt analysera och förstå de manodepressiva dragen hos sig själv och har försökt bearbeta dem med poesins verktyg. Han kan fortfarande gestalta en tragisk känsla av utanförskap men mörkret och dysterheten från tidigare böcker har ersatts av mera ljus och glädje den här gången.
Dikterna är fortfarande både nakna och väldigt självutlämnande men också konkreta och i princip utan avancerade utsmyckningar eller invecklade metaforer. Här finns ingenting storslaget eller djupsinnigt, men ibland kan det kännas lite väl tunt med en del banala bilder, andra gånger slår han huvudet mitt på spiken för att använda en annan sliten bild. Smith är för mig fortfarande en mycket ärlig och uppriktig poet som gjort det koncentrerade formatet till sitt huvudspår. Flera av dikterna drar åt haikuhållet utan att ändå vara haikus till formen.
Handflator
mot mossa och jord
Hör myrdrottningens hjärtslag
Han bryter gärna mot det borgerliga samhällets alla konventioner och har klassperspektivet som ett självklart inslag, när han skriver sin direkta och sanna poesi. Jag har haft förmånen att få följa hans poesi genom åren på ganska nära håll och han fortsätter att utvecklas hela tiden. ”Brändö i mitt hjärta” är hans hittills bästa diktsamling. Följande dikt avslutar hela samlingen –
Det är inte längre
jag som diktar
Poesin skriver
genom mig
I vårt möte
har jag kommit hem