DEBUTROMAN. Thomas Almqvist har läst Masochisten av Katja Perat. Han anser att den, för att vara en debutroman, är överraskande välbalanserad och stramt komponerad.
Masochisten av Katja Perat
Översättning: Ann-Sofie Öman
Rámus
Katja Perat föddes 1988 i Ljubljana i Slovenien och debuterade som poet. Nu romandebuterar hon med ”Masochisten”, där hon vänder på perspektivet för Freuds fallstudier för att skriva fram den plågade och övergivna Leopold von Sacher-Masochs dotter Nadas brott mot konventionen, när hon vill få sin frihet och den kvinnliga masochismen i att ge kropp åt männens alla smärtor och bördor. Förra sekelskiftets societetsliv håller Nada i ett kvävande grepp. Österrike-Ungern står inför en politiskt, socialt och kulturellt turbulent tid, men fin-de siècle-konstnärerna verkar mest fascineras av Nada som Leopold von Sacher-Masochs dotter. Nada vill vara människa i sin egen rätt och vill få utlopp för den åtrå hon känner. Hon vill gå sin egen väg, som är osäker men som ändå leder till frihet. Perat skriver underhållande och underfundigt om det förra sekelskiftets stora författarskap och levandegör de idéströmningar som skulle ligga till grund för en stor del av tänkandet under 1900-talet.
Ordet masochism bildades efter namnet på den österrikiske författaren Leopold von Sacher-Masoch (1836-1895). I romanen ”Venus i päls” skildrar han en man som underkastar sig en härsklysten kvinna och låter sig förödmjukas och plågas fysiskt av henne. Det kan vara en personlighetsstörning, som innebär ett självförnekande, undergivet och självdestruktivt sätt att vara. Sigmund Freud menade att psykisk masochism innebar njutning av fysisk eller psykisk misshandel. Sacher-Masoch var en uppburen författare ända tills psykiatern Krafft-Ebing använde hans namn Masoch för att döpa en av de sexuella perversionerna. Då blev plötsligt Sacher-Masochs texter obscena. Hans ”Venus i päls” är idag en av världslitteraturens erotiska klassiker. Han lär själv ha genomlevt en liknande historia, när han skrev romanen.
”Masochisten” är en originell historia, komplext raffinerad men ändå genomträngande på ett underhållande sätt. Perat förkastar småaktighet och ojämlikhet i både dåtid och nutid och menar att kärlek mellan man och kvinna inte är möjlig, så länge som det är omöjligt för kvinnor att leva på samma villkor som män. Nada vill älska männen som männen älskar kvinnorna och hon vill inte behöva skämmas över sin lust. Intrigen i romanen är ganska komplicerad och kräver en uppmärksam läsare. Livet härmar konsten som härmar livet, vilket gör båda till en och samma sak. Ibland måste man offra lite av sin självkänsla, om det är till nytta för det allmänna bästa, enligt Nada.
För Nada handlar moral om något mera än bara rätt eller fel. Moral handlar framför allt om djup och äkthet. Hon tvingas ibland att ompröva sina värderingar och tvingas då att möta sig själv och sina rädslor. Språket är elegant, associativt och en aning slingrande, då Perat har en briljant formuleringsförmåga och språkkänsla. Här finns vare sig känslosamhet eller teatraliska åthävor utan snarare stramhet och kyla. Hon berättar osentimentalt men med stor kunskap om människor och miljöer i förra sekelskiftets Wien.
Förutom Sacher-Masoch och Freud dyker även Gustav Klimt, Alma och Gustav Mahler och Rainer Maria Rilke upp i handlingen. Perat har en skarp blick för nationella egenskaper och egendomligheter och hennes ironiska distans till stoffet känns välgörande i sammanhanget. Wien var för Sacher-Masoch en metafor för Österrike och Österrike en metafor för allt som kunde vara vackert i världen.
”Masochisten” är överraskande välbalanserad och stramt komponerad med tanke på att det är en debutroman. Det är en mörk historia om makt, förtryck och våld men också om ensamhet och övergivenhet. ”Masochisten” både rör mig och berör mig.
thomas@opulensforlag.se
