ROMAN. Det är en bok som är långt mycket mer än en så kallad klassisk kärlekshistoria. De billiga kvinnoporträtten består, men det är en bok som också innefattar intressanta tankar och resonemang, anser Robert Myhreld som läst Abel Sánchez – Historien om en passion av Miguel de Unamuno.
Abel Sánchez – Historien om en passion
av Miguel de Unamuno
Översättning: Ulla Ericson & Henrik Bahari
Efterord av Henrik Bahari
Marisma Förlag
Ni som till skillnad från undertecknad kan er Bibel finner blinkningar och hänvisningar till testamenten lite varstans. Helt bakom bibelflötet är jag emellertid inte och känner hyfsat väl till historien om Kain och Abel. I korthet: Kain blev litet sned på Gud som inte tog emot hans gåva, men utan vidare öppnade handen för hans broder Abel. Detta kom att leda till historiens äldsta brodermord. Så kan det gå.
Miguel de Unamunos Abel Sánchez: Historien om en passion är inte bara en blinkning till brodermordet, utan det utgör snarare berättelsens grund. En grund med originella inslag. I min svaghet hoppades jag nästan på att det var en klassisk förutsebar kärlekshistoria utan utsvävningar jag hade under näsan. Jag förväntade mig ett triangeldrama av ett snitt jag inte skulle överraskas av. I somt skulle mina förväntningar uppfyllas, men inte i allt.
Miguel de Unamuno, död 1936, var bland annat filosof, poet och författare. De filosofiska dragen skiner igenom i texten. Värdefilosofi, vad är gott och vad är ont, återkommer. Varför handlar människor vi som vi gör? Arv kontra miljö om man så vill. Föds vi till att bli…? Ja, ni förstår.
Joaquín och Abel, vilka växte upp tillsammans redan innan de hade ”ett förstånd”, kom i mannaålder att konkurrera om samma kvinna. Kvinnan i fråga, Helena, är ett av få kvinnoporträtt i boken. I en bok sådan jag förväntade mig den ska kvinnoporträtt sakna allt vad djup heter. Själsliga förmågor får för allt i världen inte finnas; om det varit något de förlänats av författaren vore det ett oförlåtligt övertramp. Agens vill vi inte veta av.
Helena och Joaquín är kusiner (mina vänner, vi befinner oss i Spanien och inte Västernorrland) och han har en närmast sjuklig dragning till henne. Joaquín introducerar Helena för sin icke-blodsbroder. Det är sådant man gör, de sociala konventionerna påbjuder inget annat. Joaquín har vikt livet för medicinen och läkaryrket där han söker framgång och berömmelse. Abel å sin sida är en framgångsrik konstnär i vardande framför vilken Helena kom att stå modell. Som ni förstår blir Abel och Helena först älskare och sedan äkta makar.
Helena finner sin kusin Joaquín vara en ”tråkmåns” och än värre ”odräglig”. En patetisk krake, helt enkelt. Joaquín tror att Abel och Helena gifter sig av ren djävulskap, att de växlar ett ja bara för att göra honom illa. Avundsjukan gentemot Abel har varit hans följeslagare under uppväxten. Nu tärs han av också av en tilltagande svartsjuka och en fullödig brand breder ut sig inom honom. Ett hämndlystet hat riktas mot både Abel och Helena. Planer smids.
Min önskan om en enkel bok visade sig komma på skam. Boken utgörs till stora delar av Joaquíns efterlämnade skrifter och i dessa finner vi en introspektion som – precis som bokens baksida avslöjar – gränsar till det psykoanalytiska. Texten utgörs av idel rappa dialoger vilka genomsyras av en underliggande ironi eller sarkasm. Det är få om ens några miljöbeskrivningar. Är läsaren inte uppmärksam, ger de luftiga sidorna och kvicka meningarna ett högt, kanske alltför högt, lästempo. Det vore ett misstag att hemfalla åt detta då det är en bok som är långt mycket mer än en så kallad klassisk kärlekshistoria. De billiga kvinnoporträtten består, men det är en bok som också innefattar intressanta tankar och resonemang – och då inte bara om berättelsen om Kain och Abel.
Det nystartade förlaget Marisma riktar in sig på klassiker och spansk litteratur. Bakom ligger Henrik Bahari som spenderat många år i Spanien. Där har han kommit att bekanta sig med verk i den inhemska litteraturen som sällan funnits översatta till svenska. En inbördeskrigsskildring av George Orwell finns redan och böcker av för mig nya författarskap är på gång. Bli inte heller förvånade om ni i framtiden finner guideböcker om pilgrimsvägen Camino de Santiago utgivna på Marisma. Att ge ut dem nu vore lika “dåraktigt som Don Quijote själv”, så de skoskav- och ressugna får hålla sig till tåls. Pandemijävel!
robert.myhreld@opulens.se
