TIDLÖS. Det är en modern roman trots att den skrevs för över sextio år sedan. Med sina tidlösa karaktärer och ungdomliga tilltal kommer den att fortsätta fascinera oss läsare. Carolina Thelin har läst nyöversättningen av Carson McCullers Bröllopsgästen.
Bröllopsgästen av Carson McCullers
Norstedts 2019
Översättning: Håkan Bravinger
Förord: Tove Folkesson
Vissa författare har förmågan att vrida om hjärtat på sina läsare. För några år sedan var det mitt hjärta Carson McCullers vred om med sin starka hand och lämnade ett outplånligt avtryck. Jag läste de tre romanerna Hjärtat jagar allena, Klocka utan visare och Balladen om det sorgsna kafeet och blev förälskad i McCullers innerliga porträtt av trasiga existenser i den amerikanska södern.
Nu ger Norstedts, i sin klassikerserie, ut en nyöversättning av McCullers Bröllopsgästen från 1946. Håkan Bravinger står för översättningen och Tove Folkesson för ett fint förord. Hon skriver: “McCullers hjältinnor är ofta utstötta, ensamma, men de är handlingskraftiga och orädda på ett sätt som gör dem omöjliga att ha i möblerade rum”.
I Bröllopsgästen är hjältinnan en bångstyrig långbent tolvåring vid namn Frankie. Det är sommar och olidligt hett i den lilla staden i Georgia där Frankie dräller omkring och känner sig ensam och utled på allt och alla. Hemma finns bara hennes sexårige kusin John Henry och den luttrade svarta hushållerskan Berenice. Modern dog när Frankie föddes och fadern är mest i sin smyckesbutik. Berenice, John Henry och Frankie bildar en udda trio där de vareviga dag sitter i det gråsjaskiga köket och spelar bridge med flottiga kort.
Frankie har börjat tänka på världen bortom byhålan och meningen med livet på ett sätt som hon aldrig gjort tidigare. Det är krig i Europa och hon vet att hon måste ge sig av liksom hennes bror har gjort, som soldat. När han kommer hem och presenterar sin fästmö och det stundande bröllopet förändras allt för Frankie. Hennes överhettade pubertala hjärna gör upp storslagna planer – hon ska följa med på bröllopsresan och aldrig komma hem igen.
I och med sitt beslut genomgår Frankie en slags metamorfos. Hon byter namn till det mer glamorösa F Jasmine och proklamerar för hela stan vad som ska ske. Sedan – när den stora dagen äntligen infinner sig – blir ingenting som förväntat.
Carson McCullers föddes som Lula Carson Smith i Georgia 1917. Hennes far var, liksom Frankies, klockmakare och juvelerare och precis som Frankie bytte hon förnamn till något hon själv valt. Hennes mor var noga med att inpränta i henne att hon skulle bli något stort – pianist var tanken – men när hon fick en skrivmaskin utlöstes begäret att få skriva. Trots gynnade förutsättningar var livet en ständig kamp. Hon led av olika sjukdomar och alkoholism och dog av en hjärnblödning femtio år gammal.
Som tjugotreåring debuterade McCullers med Hjärtat jagar allena och fick stor uppmärksamhet för sin förmåga till insiktsfulla och djuplodande personporträtt. Hennes romaner beskriver segregation, våld och ensamhet och har ofta magiska inslag. De ingår i en subgenre när det handlar om amerikansk gotisk litteratur – den så kallade Southern Gothic, som tilldrar sig i den amerikanska södern, dit också författare som Harper Lee och Toni Morrison räknas in.
Bröllopsgästen har ett flöde som är lätt att komma in i men en bit in i romanen tycker jag den repriserar sig lite väl ofta. Jag läser om någonting som går igen och igen men inser samtidigt att de ständiga upprepningarna är en teknik McCullers använder för att förmedla den klaustrofobi som Frankie känner. Hon är fast i ett vakuum mellan barndom och vuxenhet, kan så mycket men förstår så lite.
Bröllopsgästen är en modern roman, trots att den skrevs för över sextio år sedan. Med sina tidlösa karaktärer och ungdomliga tilltal kommer den att fortsätta fascinera oss läsare.
carolina.thelin@opulens.se
