Monika Fagerholm. Originalfoto: Thron Ullberg. Montage: Opulens.
ROMANKONST. En oefterliknelig Monika Fagerholm-roman. Underhållande i form och språk, karaktärsbeskrivningar, relationer och tillkortakommanden. En bladvändare inte så mycket för storyn som för skildringarna, stilen och känslan, skriver Camilla Carnmo.
Vem dödade Bambi? Av Monika Fagerholm
Albert Bonniers förlag
Det var hela sju år sedan Monika Fagerholm kom med en ny roman så att öppna Vem dödade Bambi? kändes som att öppna en efterlängtad julklapp – och bli just så glad över innehållet som jag fantiserat om. I Vem dödade Bambi? får vi läsare stiga ner i välbekanta vatten, där vi är många som förundrats och njutit ändå sedan Underbara kvinnor vid – just – vatten (1994) och ännu mera sedan Den amerikanska flickan, Glitterscenen, Lola uppochner.
Ett rikt forsande flöde av associationer, upprepningar och bisatser. Monika Fagerholms speciella stil är just inskjutna bisatser i inskjutna bisatser – i inskjutna bisatser. Kommatecken och parenteser. Stilen skapar en uppslukad känsla hos läsaren som sugs in i ordströmmen, där författaren skriver sig runt sitt ämne. Strömmen blir en spiral och du närmar dig allt närmare kärnan, mitten, brännpunkten. En punkt som obevekligt markerar ett före och ett efter och som berättelsen inte kunde finnas förutan.
Vad hände före? Vad hände efter? Det får vi veta mer och mer om. Men vad hände då, när allt förändrades? Det får vi också veta, egentligen alldeles i början av boken, men bara som en spoiler nästan. Först ska vi lära känna Gusten och Nathan och Emma och Saga-Lill. Och pojkarnas mödrar. Glamorösa framgångsmödrar.
Ingen vinner här. Här finns inga hjältar, inga segrar, bara olika typer av förlust.
Beskrivningar återkommer, skeenden upprepas, hela tiden på väg mot mitten, runt runt. Eller fram och tillbaka, som om författaren vävde en väv med återkommande mönster.
Jag tänker när jag läser: är det här den första postmetooromanen? Jag tänker att jag inte ska nämna metoo i recensionen, men jo, jag behöver det. För boken handlar om unga män som våldtar och misshandlar en jämnårig kvinna och vad som händer efteråt. Med männen. Och kvinnorna runt dem. Den här romanen handlar inte om offret. Våldtäktsmännen är huvudpersonerna. Deras flickvänner och mödrar. Det börjar och slutar med mödrarna och kvinnorna.
Boken utspelar sig i välbärgad villaförort, det är arkitektur och trivsel, trygghet och status. Det är också våld, kvinnoförakt, hot och mobbning. Du är inne i värmen eller ute i kylan. Pengar i stället för känslor. Våld i stället för svaghet.
Vem dödade Bambi? handlar om en välklädd och snyggt designad idyll som tillfälligt skakas om av en brutal gruppvåldtäkt men som ganska omgående skakar av sig hela den otrivsamma händelsen eftersom den inte passar in i berättelsen om platsen och de som bor där. Våra fina pojkar… och flickan … var inte hon lite…
Stöd Opulens - Prenumerera!
Samtidigt en oefterliknelig Monika Fagerholm-roman. Underhållande i form och språk, beskrivningar av karaktärer och relationer och tillkortakommanden. Läsnjutning. En bladvändare inte så mycket för storyn som för skildringarna, stilen och känslan. Ordströmmen att kliva ner i.
Ingen vinner här. Här finns inga hjältar, inga segrar, bara olika typer av förlust. Jo, här finns en svag antydan om hopp. Boken slutar som den börjar, med vänskap, mellan kvinnor. Men inget storslaget nu. En tanke om ett närmande, möjligtvis, för detta är ingen plakatroman, inga vidriga män vid vatten. Det är en grävande undersökning och en rent sinnlig, yvig språkfest. Ett ljust före och ett dovt efteråt där det som hänt trots allt aldrig kan raderas. Skulden står där, stadig och stor.
info@opulens.se
