KAPITALISM. ”Jag rekommenderar alltså boken för den som vill få inblick i kapitalismens logik. Men var beredda på det djupa allvar som tynger boken,” skriver Lis Lovén som läst Tommy Jensens bok Kapitalism.
Kapitalism av Tommy Jensen
Black Island Books
Kanske, tänker jag slugt, kan vi äntligen göra oss av med kommunismen för att rätt förstå Marx, och verkligen förstå kapitalismens inneboende logik. För logik finns det i massor. Även jag som är förhållandevis okunnig när det gäller ekonomisk teori kan ta till mig Tommy Jensens bok som har titeln Kapitalism och undertiteln organiserandet av ojämlikhet och naturförstörelse.
Boken är på ett vis lätt att läsa, men sedan när jag återvänder till texten för att fundera över vad jag fastnade för så har jag svårt att sammanfatta vad jag läst. Men jag försöker ändå. Det finns något lockande med vad kapitalismen utlovar. Allt kan säljas och i ekonomins efterföljd kommer det gränslösa som öppnar upp för en hel värld. Allt är en arena i den globala kapitalismen, men inte alla är fria aktörer. Vi har hamnat i buken på den ekonomi som svalt oss med löften om att allt är möjligt. Jag har till och med en skev uppfattning om att kapitalismen kan sälja ”rätt” slags radikala böcker och därmed inlemma oss än en gång i löftet om att vi faktiskt är fria individer.
Tommy Jensen tror att kapitalismen är konstruerad av oss människor, alltså går det att komma åt den. Men grejen med dess löfte tycks mig vara att den är naturgiven, att den vuxit fram ur historiska och kulturella förutsättningar.
Kapitalismen styr men den tycks styra bortom mänskliga principer. Det är något spöklikt med den värld vi lever i och kanske är det därför många ger upp hoppet om att vi kan komma till rätta med de globala problemen, inte minst miljöproblemen. Och eftersom vi blir individualister på kapitalets marknad känner vi oss maktlösa i en värld vi inte kan överblicka.
Det är som om allt hänger på individen. Därför tänker Jensen att det är kollektiva lösningar vi borde ha. Något större som lyfter bördan från våra egna privata val. Ja, kapitalism och borgerlig privatism hänger ihop. Alltså är dess grenverk något som kryper in i den privata sfären. Kapitalismen slinker in i våra privata liv. Den omgärdar oss överallt.
Det är som om vi måste sälja oss själva för att vara gångbara. Kapitalismens logik är ju att få allt i dess väg att ge avkastning. Allt ska öka profiten och i kapitalets logik ska vi äta vad som serveras. Men i en värld där individen har löfte om att vara totalt fri blir människan beroende av profitens löfte även om många i fattiga länder hamnar utanför.
Om vi blir arbetslösa eller fattiga beror problemet på oss själva. Och det utanförskap som skapas i kapitalismens kölvatten blir ett politiskt problem. Det tycks mig som att just detta är en paradox.
Kapitalismen vill täcka in allt men skapar ett ojämlikt samhälle där några hamnar utanför. Och de som är utanför drömmer om att bli rika för att höra till.
På ett sätt förstår jag logiken och på ett annat plan hamnar jag i motsägelser. När jag vänder tillbaka till bokens innehåll känner jag en viss uppgivenhet. Och att ge upp är ju känslan kapitalismen i sig kan ge oss. Ge upp för att lösningen på dess problematik tycks hänga på oss som individer. Och inte många av oss i dagens samhälle vill organisera sig. Men Jensen tror att vi kan avmystifiera kapitalismen för att sedan avveckla den. Och denna avveckling måste då utgå från politiska beslut.
När jag kommer till kapitlet om tillväxt tröttnar jag rejält, men inte för att texten är dåligt skriven. Det är snarast ämnets omåttliga tyngd och allvar som gör att mitt fokus släpper.
Jensen lägger fram sin kunskap på ett bra sätt, men hopplösheten griper mig ändå. Han tror att det kan finnas marknader med få inslag av kapitalism och han lotsar läsaren genom den slags omvälvning som behövs för att ta oss dit. Ja, det hela verkar vettigt men svårt för mig att återge på bästa sätt. Jag rekommenderar alltså boken till alla som vill få inblick i kapitalismens logik. Men var beredda på det djupa allvar som tynger boken.