ROMAN. Elisabeth Hagesunds ”Måndagarna med Robert” är “en välbalanserad, ganska stramt komponerad och starkt koncentrerad roman och dessutom en övertygande debut.” Därtill “en mycket lyckad parafras på en närmast klassisk roman,” anser Thomas Almqvist.
Måndagarna med Robert av Elisabeth Hagesund
Hajgudens Ordbyrå
Elisabeth Hagesund är legitimerad psykolog och bor i Linköping. Hon har skrivit en parafras på Per Gunnar Evanders roman ”Måndagarna med Fanny” (1974) och kallar den ”Måndagarna med Robert”. Det är inte så vanligt att det skrivs parafraser på berömda romaner, men för några år sedan skrev Bengt Ohlsson en sådan på Hjalmar Söderbergs ”Doktor Glas”, när han gav ut ”Gregorius”.
Det är ett djärvt, nästan lite dumdristigt projekt som Hagesund ger sig in på, eftersom ”Måndagarna med Fanny” är en av Evanders mest kända och mest populära romaner. Den filmades 1977 med regi av Lars Lennart Forsberg och med skådespelare som Tommy Johnson, Ingvar Kjellson och Marie Selbing i huvudrollerna.
I en intervju har Hagesund berättat att hon läst ”Måndagarna med Fanny” flera gånger och att hon tyckte mycket om den, men började samtidigt leka med tanken att hon skulle kunna byta perspektiv i romanen och i stället för att se allt ur Roberts manliga perspektiv se allt ur Fannys kvinnliga perspektiv. Evander har ju ofta även kritiserats för att bara skriva ur ett mycket manligt perspektiv. Borde inte kvinnorörelsen på 70-talet märkas mera i en roman från och om den tiden, tänkte Hagesund.
Så Hagesund diktar således vidare och utvecklar Fanny som person och hon blir den verkliga huvudpersonen, medan Robert hamnar i bakgrunden. Jag blir upprymd och bedrövad på samma gång, när jag läser Evander, eller mittensalig, som han själv skulle uttrycka det. Han kunde som ingen annan gestalta smärtan och vanmakten i en människas liv, när han ger ord åt vardagsrädslan. Det gäller ju även Robert i ”Måndagarna med Fanny”, medan Fanny i Hagesunds gestaltning av henne i ”Måndagarna med Robert” blir till en framåt och väldigt levande tjej, som det förmodligen kommer att gå bra för även senare. ”Måndagarna med Robert” är alltså en mycket mera optimistisk roman jämfört med ”Måndagarna med Fanny”, vilket beror på hur Hagesund skildrar Fanny.
Hagesund lägger stor vikt vid dialogen, där hennes huvudpersoner karaktäriserar sig själva, inte bara genom vad de säger utan mera hur de säger det. Evander var ju en dialogens mästare, varför hon naturligtvis inte når hans höjder, men hon försöker i alla fall och det är gott så. Stilen är förtrolig och närmast familjär hos henne och i likhet med Evander undviker hon alla överdrifter i språket, eftersom varje ord ska ha en äkthetens prägel. ”Måndagarna med Robert” är en lågmäld, nästan lite försynt skriven roman, som ändå inte lämnar mig oberörd.
Hos Evander är inte allt uttalat utan hellre gärna bara antytt. Hagesund är mera konkret och rakt på sak, när hon uttrycker sig. Ingen svensk författare kan gestalta tystnaden, ordlösheten mellan två människor som Evander. Hans romaner är skenbart lättlästa, varför man kanske läser honom för fort. Mycket står mellan raderna och mycket lämnas outsagt.
I likhet med Evander har Hagesund ett finstämt, mycket känsligt språköra. Här finns inget högljutt, överdrivet eller teatraliskt, utan allt flyter på med både klarhet och elegans. Stilen är sparsmakad, nästan lite dröjande men blir aldrig monoton. Språket är precist och utsökt återhållsamt, klart och tydligt och på samma gång personligt. Här finns också en omedelbarhet och ett direkt och personligt tilltal, som engagerar. Hon rör sig obehindrat i Fannys yttre och inre landskap och visar upp en nästan överraskande ömsinthet och empati med Fanny som person.
Skulle då Evander ha gillat ”Måndagarna med Robert”? Det är naturligtvis omöjligt att svara på. Han hade säkert gillat uppmärksamheten men han hade lika säkert reagerat väldigt starkt på att någon i början av ”Måndagarna med Robert” ska gå på bandy och se en match mellan Gävle och Sirius. Det finns inget bandylag, som heter Gävle. Det skulle i så fall ha varit IK Huge, som kom från Gävle. Själv höll han ju på Sandvikens AIK, där han t.o.m. är hedersmedlem.
Hagesunds ”Måndagarna med Robert” är en välbalanserad, ganska stramt komponerad och starkt koncentrerad roman och dessutom en övertygande debut. Det är också en mycket lyckad parafras på en närmast klassisk roman.
thomas@opulensforlag.se
