ÖVERLEVARE. I Lund i maj bjöd Kulturscen Opulens in Jyrki Suominen för samtal och uppläsning ur sin kommande bok En sång till den som fortfarande pundar. Nu har den släppts och Gunnar Lundin har läst diktsamlingen.
Som en överlevare från krigsfronten som kan känna skuld för att just han har överlevt, och sona sin skuld genom att berätta om krigsåren och sina kamrater, skildrar Jyrki Suominen pundarnas tillvaro och värld i En sång till den som fortfarande pundar (An1 Förlag). Och det är en nyanserad värld. Det är en om än ännu rudimentär motsvarighet till Bellmans värld men utan trivsam urmakare och istället för Ulla Winblad en Fröken Fager som ska hoppa ut genom ett fönster.
En främmande värld. Men framställd så att vi känner det främmande i oss, som all verklig dikt; det saknar betydelse om det handlar om huset Tudor eller om pundare i Varberg. Vad som räknas är att det mänskliga blir nytt. Hos Suominen blir det nytt i dikt efter dikt. Ingen av kortdikterna står isolerad; alla ingår i detta universum. Ta serien om natten som börjar på sidan 70 och slutar sidan på 82 med ”natten har varit lång och vacker/ jag bär mitt ansikte försiktigt ut i världen”.
Men väljer man ut en dikt riskerar den att ligga som en kippande fisk på land. Den längtar tillbaka till bokens hav.
[CONTACT_FORM_TO_EMAIL id=”2″]
Kritiken mot punderiet är obarmhärtig. Men erfarenheten av och sympatin för pundarna är skarp. Det är också en upprättelse Fröken Fager och de andra får. Deras biografier har räddats undan glömskan, andra till varnagel men även till ömma igenkännanden. Och Suominen letar inte efter skyldiga. ”jag blev kallad/ att sjunga en sång/ till den som fortfarande/ pundar/ men mitt hjärta/ dom som mitt hjärta/ ville sjunga för/ var då bara /aska och damm.”
Anette Holms återkommande fågelsiluett fångar det fågliga hos fågeln lika direkt som Jyrki Suominen fångar det pundiga hos pundaren.
info@opulens.se
